Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnus Eriksson red sin eriksgata alldeles så, som
den framställes i den omarbetade och af konung Birger
stadfästade Uplandslagen, det är att antaga.
Men det är ej hans eriksgata i och för sig, som är
af så stor vigt, att den må särskildt antecknas, utan
det är det minne Magnus Eriksson lemnat efter sig från
densamma. Det minnet heter träldomens afskaffande
inom Sveriges rike.
Konungen befann sig i Skara, då han utfärdade den
stadga, hvars märkligaste punkt är den som innehåller
budet om träldomens afskaffande.
»Till Guds och jungfru Marias ära» – säger han här
– »samt till ro för vår faders och vår farbroders
själar stifta vi det till rätt och lag, att allt man-
och qvinkön, som af kristen man och qvinna födas, må
aldrig i Vestergötland och Värend träl eller trälinna
(ambat) vara eller detta namn bära, ty såsom Gud
hafver oss frälsat från hedningar och hedendom,
så hafver han ock dem (trälarna) frälsat.»
Det var en frukt af kristendomen och träldomens
afskaffande, som allt sedan läran om Kristus första
gången blef hos oss predikad så småningom och
oafbrutet försiggått i vårt land, underlättades och
påskyndades af våra fäders i allmänhet upphöjda sinne
och deras särskildt med afseende på träldomen milda
lagar[1].
Särdeles i medlet af 1200-talet visar sig
detta begär att genom trälars lösgifvande ådagalägga
sin kristliga fromhet. Mängden af testamenten från
denna tid, hvari förnäma och rika män och qvinnor
skänka »friheten åt alla trälär», vittnar derom,
då deremot dessa intyg börja blifva sällsyntare
vid slutet ai detta århundrade och början af det
följande.
Åtgärderna från konungamaktens sida följa här med de
verkliga förhållandena i samhällsutvecklingen. Så
finna vi Birger jarl utfärda en förordning
mot den föraktligaste af all träldom eller de
s. k. gäfträlarne. Thorkel Knutsson utgaf
likaledes en förordning mot träldomen. Men dessa
frigifningar ur träldomen voro dock mera inskränkta
och ofullständiga. Magnus Eriksson tillkommer äran
af dess fullkomliga afskaffande.
En fråga, som sjelfmant tränger sig på en vid tanken
på ett sådant trälarnes frigifvande i massa, är den,
hvart mängden af trälar togo vägen. Det var dock
en ny samhällsklass som uppkom, och de skyldigheter
trälarne med ens fingo som frie män, de fordringar
samhället fick på dem såsom sådana, göra att det
förefaller underligt, det något sådant kunde ske
utan något märkbart störande inflytande på de stående
samhällsförhållandena.
Saken är ej så lätt att utreda, men helt visst
gick allt mycket naturligt för sig, efter samtida
antecknare af tidens händelser icke hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
