Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Åtskilliga tilldragelser inom riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Magnus ville sitt folk väl och gjorde hvad han
kunde för att stäfja det onda. Men det är i allmänhet
så här i verlden, att handling talar bättre än ord,
och farfaderns kraft och sinnesstyrka egde icke Magnus
Eriksson. Tvärt om synes det, som om konungens milda
sinne skulle hafva allt för mycket motverkat hans
stränga lagar. Sjelfsvåldet upphörde icke, konungen
fick efter några år förnya sin stadga och ännu mera
skärpa den, med hvad verkan få vi längre fram se. Men
missnöje med den unge konungen började snart yppa sig,
och om hans liknöjdhet att utlösa herrarna, söm gått
i borgen för Skånes lösen, började högljudt tal gå
bland menige man, så att konungen måste i ett öppet
bref högtidligen förklara osannfärdigheten af slika
rykten.
*
De sista dagarne i September (1335) hade konungen
lemnat Norge. Men innan han drog österut, för att
råda bot på de kranka sedvänjorna i Sverige, firade
han sitt bröllop i Bohus[1].
Den unga drottningen var en grefvedotter från
Namur i Holland och var beslägtad med det franska
konungahuset. Hon hette Blanka, var mycket fager till
utseendet och dertill klok och förståndig. Man kan väl
undra på, att konungen tog sin gemål så långt ifrån,
men häfderna veta intet att säga, som upplyser något
derom. Må hända väcktes det tal derom redan på hösten
1334 antingen genom konungens svåger hertig Albrekt,
eller vid ett personligt sammanträffande mellan de
namurska grefvarna och kungen, då de förre drogo
öster ut, för att liksom så många andra riddare på
denna tid visa sitt kristliga trosnit genom att strida
under de tyska riddarnes banér mot Lithauerna. Två af
den unga drottningens bröder drogo dit. Grefve Johan,
den äldste, som efterträdt fadern i grefskapet år
1331, dog i Preussen i April 1335.
I Oktober stod bröllopet[2]. Konungen var glad och
lustig till sinnes, och drottningen strålade af
skönhet, der hon svängde om i dansen bland alla sina
tärnor och hofmän. Och dock gick hon tunga sorger
till mötes här i den kalla Norden, och beställsamma
tungor talade månget ondt ord om henne, ord, hvilka
bibehållit sig ända till våra dagar.
Enligt rimkrönikan var det drotset, alltså de
förnäme herrarne, som skaffade konungen den främmande
grefvedottern till brud. Likaså säger rimkrönikan
att bröllopet stod i Stockholm, hvilket väl, för så
vidt som det icke är en förvexling med kröningen,
kan vara möjligt, ehuru det är mycket troligare
att konungen under denna tid, Oktober och början af
November, uppehållit sig i vestra delen af sitt rike
och i Norge, och derunder, som vi nyss berättat,
firat sitt bröllop.
[1]
Det är ovisst, hvar konung Magnus Eriksson firade
sitt bröllop, men det har mycken sannolikhet för sig,
att det skedde i Bohus.
[2]
Åtminstone före den 7 November, ty den dagen
utfärdade konungen ett bref, hvari han »på sin kära
hustrus förbön» skänker borgarena i staden Kampen
tillgift för hvad de förbrutit sig på Skanörs marknad
1334.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0629.html
