Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
presterskaps sida, då han (Engelbert) fick kröna och
inviga konungen och drottningen.
Sedan messan var läst och högtidligheterna voro slut
i kyrkan, gick man till festmåltiden i den stora
nybyggda konungasalen, hvarpå der blef dans och
allehanda lekar. Tornerspel fattades heller icke. »Der
rände» – säger den nämnde krönikeskrifvaren – »hertig
Rudolfs son och grefve Gerhards son och månge andre
dyrbare män der från landet och från främmande landet
och bröto lansar utan tal.»
Vid detta tillfälle, sjelfva kröningsdagen, enligt
gråbrödramunkarnes dagboksanteckningar, blef konungen
slagen till riddare af sin svåger hertig Albrekt.
I tre dagar varade kröningshögtidligheterna, och
i början af Augusti inskeppade sig de utländske
furstarne till återresan, som dock till följd af
motvind blef mycket svår och besvärlig.
Men midt under dessa prunkande festligheter tyngdes
konungens sinne af mångahanda bekymmer, och ondt tal
gick om honom i landet. Det var om julen detta år
(1336), som han fann sig nödsakad att skrifva det här
ofvan omförmälda brefvet till Södermanländingarne.
»Vi hafva hört» – säger han – »att många säga oss
ej vilja utlösa våra tjenstemän af den skuld, hvari
de kommit för vår skull, men denna utsago vilja vi
återbära och till osanning drifva med sanning och
fulla uppenbarliga skäl; ty först hafva vi till våra
tjenstemän pantsatt vårt mäktigaste hus, Kalmar, med
staden och allt det land och de intägter, som derunder
ligga, vårt hus Skällvik med hela Östergötland,
dertill Helsingland, Gestrikland, Fjerdhundraland,
Dalarne, Nerike och Vermland, så ock i vårt kopparberg
årligen 500 mark silfver ingäld, sedan öfver hela
riket många härad, gårdar, landbor och qvarnar, så
att minsta delen af våra årliga ingälder behålla vi
till vårt eget uppehälle. Sedan är eder väl kunnigt,
det vi hafva betungat eder, som vår allmoge är,
klerker och lekmän och alla våra köpstäder, ehuru
mot vår vilja, med många skatter, såsom markagäld,
smörgäld, kyrkotionde, klockegäld m. m., allt till
att lösa dessa ofvannämnda våra tjenstemän. Alla
våra årliga ingälder från allt riket under de 14
åren af vår barndom voro så förödda, att då vi
kommo till styrelsen, funno vi aldrig sammanlagdt
en mark silfver eller penningar, oss till nytta
och gagn. Vi misstycka och äro bedröfvade öfver att
tungan hafver varit vår och eder och för litet deras,
som ingälderna hafva uppburit. Nu för den skull,
att somliga vilja tränga oss till att betunga eder
vår allmoge mot vår vilja, bedja vi eder och tro,
att I viljen styrka oss att stå dessa emot. Skolen I
ock veta för sant, att vi vilja eder aldrig betunga
med några pålagor, utan att stort trångmål skulle
komma oss på af utländska eller inländska, som Gud
förbjude.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
