Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åtskilliga tilldragelser inom riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
domsrätt samt mångahanda andra fri- och rättigheter,
lågo här i en sträcka från Skanör ända till
Falsterbo. Sydligast invid Falsterbo låg den
wendiska (pommerska) staden Anclams »vitter»,
närmast norr derom Hadervyks, och vidare i ordning
Stralsunds, Greifswalds, Lybecks och Wismars. Norr
om Wismars lågo Rostocks vitter, begränsade af
tyska kyrkans och Rostocks kyrkogård, nordligast
invid Skanör Bremens och Campens vitter. De båda
städerna med sina slott, af hvilka Falsterbos ruiner
ännu stå qvar något sydvest om staden – Skanör anses
hafva legat vid den nuvarande stadens norra ända[1],
mellan kyrkan och utjorden »knäet» – bildande liksom
slutpunkterna på den långa raden.
Ensamt på denna punkt voro således en hel rad af
städer på det närmaste med hvarandra till fördelar
och faror förbundna, och att städerna sjelfva insågo
detta, se vi deraf, att då 4 af dem (Lybeck, Rostock,
Stralsund och Greifswald), sedan konung Magnus blifvit
myndig 1332, gemensamt skickade sändebud till honom,
för att erhålla bekräftelse eller utvidgning af deras
friheter i staden Bergen i Norge, och då konungen
gaf ett afböjande svar, men sade sig väl kunna vara
villig att visa Lybeckarne ensamt sin nåd och gaf dem
särskildt ett skriftligt svar, ville Lybeckarne icke
mottaga några sådana särskilda ynnestbevis. På samma
gång som man här tydligt ser, att städerna insågo
nödvändigheten af att hålla tillsammans, kunde man
äfven se liksom ett försök från regentens sida att
söndra den mäktige motståndaren.
I allmänhet rådde ett spändt förhållande mellan
städerna och de nordiska rikenas konung allt ifrån
hans tillträde till regeringen, och ännu vid sin
kröning hade han icke bekräftat deras privilegier,
om han också vid sitt bröllop 1335 på sin drottnings
förbön gaf staden Campen i Nederländerna sin tillgift
för några våldsgerningar, som af dess borgare
blifvit begångna på Skanörs marknad året förut. Vi
hafva till och med i vår diplomsamling ett dokument,
som häntyder på ett fullkomligt tillbakakallande från
konungens sida af alla förut till sjöstäderna gifna
privilegier.
Staden Campens borgare hade nämligen liksom Lybeckarne
skickat sändebud till konungen vid hans kröning, och
medan konungen efter densamma befann sig i Upsala,
gaf han dessa ett bref, hvari han tillåter dem att
fortfarande under marknadstiden få begagna den plats,
som hittills varit dem upplåten i Skanör bredvid
slottet, ehuru konungen vid sin kröning med sina
kära rådsherrars råd och samtycke återkallat alla
under hvad form som helst i hans riken, herskap eller
landskap af honom eller hans förfäder åt personer,
städer eller sjöstäder eller hvem det vara månde
gifna privilegier[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
