Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige och Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jutländarne. Åtminstone var han så godt som genast färdig
att med 10,000 man inrycka i det arma landet. Då man
frågade grefven, hvar han ville taga solden till en så
stor här bara för den första månaden, skall han hafva
svarat: »från Jutland för jag dem till marsken[1],
der finna de antingen sold eller död». Mord och brand
beteckna hans väg, och han skonade hvarken kyrkor
eller kloster.
På Norreriis gård satt Nils Ebbesson. Till honom kom
bud från den skallige grefven, som stämde riddaren
att möta sig i Randers, der grefven låg med 4,000 man,
medan hans öfriga trupper svärmade omkring och härjade
på sitt vanliga vis. Men Nils Ebbesson fick komma på
grefvens lejd.
När riddaren kom, blef han väl mottagen, som folkvisan
säger, men grefven märkte snart under samtalet,
att Nils Ebbesson icke hade lust att träda i hans
tjenst. Då anslog grefven en annan ton i sitt tal. Han
klagade öfver, »att Nils Ebbesson hade flera män i
sitt bröd, som förut hade tjenat grefven, men rymt
bort från honom».
Då svarade Nils Ebbesson:
»Det är så sed i Danmark,
hafver varit från gamla dagar,
att hvilken sven, som icke vill tjena,
så må han orlof taga.
Och der är ingen tillsammanvigd
utom munken och hans kappa;
hofman rider och hofman bier,
hvar han kan tjena till tacke.»
»Tjufvar må du i galgen hänga
både för korp och örn.
Så lättelig jag utaf Danmark
ej rymmer från hustru och barn,
Men skall jag rymma af landet bort
från hustru och barn så små,
osalig skulle I säga deraf
att I mig någonsin såg.»
»De värsta råd, de äro nu bäst,
och bättre månd’ jag icke känna
än skalliga mannen slå ihjel
eller huset öfver honom bränna,
I leden edra hästar till smidjestäd
och låter dem der beslå,
men låter alla hakarna vända fram,
att edra spår ingen känna må!
Och alla de hästskor I vänden ut och in
så kan edra spår ingen finna;
I låten ingen man det veta få,
I lärden det af en qvinna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
