Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanct Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brytningen skedde mellan konung Birger och hans bröder, då konungen
uttalade de häftiga orden till sin broder: »Jag gifver dig ej längre fred,
än tills solen i dag går ned!» – hvarpå hertigarne drogo af riket
och första brödrastriden började.
Samma år befann sig lagman Birger Pederssons husfru Ingeborg[1]
på en resa utanför Öland. Det var en storm utan like, vågorna
gingo skyhögt, och skeppet vräkte mot strand. Den fromma fru
Ingeborg såg döden för ögonen, men just som faran var som störst, och
när krafterna började svika, räckte en ung riddare henne handen till
räddning. Det var den landsflyktige hertig Erik. Fru Ingeborg
tackade sin frände, men om qvällen sjönk hon på knä och tackade Gud
i brinnande bön för sin räddning, och om natten tyckte hon sig höra
en röst, som sade: »Du är frälsad för det goda, som du bär i ditt sköte!»
Fru Ingeborg var nämligen hafvande, och när hon sedan kom
till sin man lagman Birger, och när tiden var inne, födde hon en
dotter, som i dopet fick namnet Birgitta. Det säges äfven, att samma
natt som Birgitta föddes, skall presten i församlingen hafva sett en
syn, en jungfru med bok i handen, och hört en röst som sagt: »Nu
har Birger fått en dotter, hvars tal skall utgå öfver all verlden.» Sedan
växte Birgitta upp i föräldrahuset, tills modern var död, då hon kom
till sin moster fru Katarina på Aspanäs, för att der uppfostras
tillsammans med hennes döttrar. Fru Katarina var liksom sin syster en
from och gudeligt sinnad fru, och den lilla Birgitta hade det hos henne
godt, fast hon efter tidens sed hölls ganska strängt liksom de öfriga
barnen. Att hafva syner och andliga uppenbarelser ansågs på denna
tid som en synnerlig Guds nåd, och den fagra Sigrids döttrar, så väl
Ingeborg som fru Katarina, voro helt och hållet barn af sin tid, ehuru
derföre ingendera af dem i sådana saker ville veta af något underslef
eller något bedrägeri. Fru Ingeborg skall sjelf hafva förutsagt sin
dödsstund, och äfven om fru Katarina berättas underliga saker.
Det var ingen under derför, om tron på syner och
andeuppenbarelser tidigt skulle vakna hos den unga Birgitta. Hon plägade ofta
om nätterna stiga upp ur sin säng och falla på knä för ett krusifix.
Detta ansåg mostern vara ett barnsligt apespel och tog derför till riset
för att straffa den unga svärmerskan. Men riset sprang i stycken, och då
skall fru Katarina blifvit öfvertygad om, att hennes systerdotter fördes
af en högre hand, så att hon sedan med mera uppmärksamhet aktade
på hennes gerningar. Hon skall då en gång blifvit varse, huru jungfru
Maria satt bredvid Birgitta och hjelpte henne sy på båge. Detta och
mycket mera företog hon sig att uppteckna, och Birgittas
lefnadstecknare betjenade sig sedan af dessa uppteckningar.
Medan vi nu äro helt och hållet inne på det enskilda lifvet, och
ingenting bidrager i så hög grad att göra historien lefvande, som när
man får se något mera än blott de stora händelserna med deras namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
