Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus och Erik, 1355-1359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likaså klagade de tyska städerna öfver hertig Bengt
och besvärade sig hos konung Magnus.
Vi känna föga om orsakerna till och förloppet af de
händelser som nu timade. Men om hösten år 1356 mottog
konung Magnus underrätteisen om att hans son genom
sitt öppna bref sammankallade folk till uppenbart
krig mot hans gunstling Bengt Algotsson.
Erik hade någon tid förut – på sommaren 1356 –
firat sitt bröllop med Beatrix af Brandenburg, en
systerdotter af konung Valdemar, men förhållandet
var redan då mycket spändt mellan fader och son,
och det förlikningsförsök, som gjordes i Lödöse
vid midsommartiden af Erengisle jarl, hvilken der
uppträdde å Eriks vägnar, aflopp fruktlöst.
Vi kunna lätt finna, hvilka känslor skulle uppstå inom
den unge konungasonens bröst, när han såg sin faders
allsmäktige gunstling öfverhopas med länder och ära
och makt, när han såg sin broder såsom erkänd konung
mottaga en konungs ärebetygelser af alla, medan han
sjelf, den äldre brodern, egde hvarken land eller borg
att råda öfver, eller bar något annat namn än »junker
Erik», konungens son. Vi kunna äfven föreställa oss,
huru lätt det skulle vara för de store herrarna, som
äfven å sin sida voro missnöjda med konungen, att
för sina planer bearbeta ynglingens sinnesstämning
och liksom skjuta honom framför sig i striden mot
konungen. Men det var äfven en annan, en mäktigare
och farligare fiende, som med skarp blick följde
hvarje steg, hvarje tilldragelse af vigt inom Sverige,
och som med glädje skulle se missämjan frodas mellan
fader och son. Det var Valdemar i Danmark, och helt
visst lät han intet tillfälle gå sig ut händerna att
underblåsa oenigheten.
I Stockholm, dit Magnus begifvit sig från Lödöse,
fick han underrättelse om, att Erik begifvit sig till
Valdemar i Danmark. Denne tog vänligt emot sin frände
och visade honom all möjlig ära. Huru Valdemar vid
detta tillfälle stälde sitt listiga tal, vet man icke,
men det är visst, att han ganska kraftigt uppmuntrade
sonen att fara fort i sitt förehafvande, medan han
gaf sig utseende af att vara faderns bästa vän,
den som mest af alla och i allt sökte verka till
hans bästa. Äfven den förslagne hertig Albrekt i
Meklenburg var här framme och understödde sin frände
med råd och dåd.
Det var efter återkomsten från konung Valdemar, som
Erik på Kalmar slott den 18 Oktober 1356 utfärdade
sitt ofvannämnda bref till rikets menighet. »Vi
Erik med Guds nåde, Svea och Göta konung och herre
öfver Skåneland» – så började han detta bref – »klaga
för Gud, biskopar och klerker, riddare och svenner,
köpstadsmän och all Sveriges allmoge, att
vi och kronan i Sverige, till hvilken vi äre af
eder nåd valde och efter all riksens gamla rätt med
samtycke af alla Sveriges män till konung dömde,
lidit storligen skada, ity att kronan är söndrad och
hafver mist de hus och land, som Gudi måtte mycken
heder af göras . . . hvilka land med hus och allmoge
Bengt Algotsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
