Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Magnus och påfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår egen käre son, konung Magnus, i ett annat bref
och på det kärligaste bedja honom, att han icke
vill uppskjuta att göra oss reda och rätt för de
penningar, som han lånat af samma nuntius, och han,
som du vet, lofvade att återbetala, påkalla vi i denna
sak din mäktiga hjelp och bistånd och bedja din höghet
enträget, i förhållande till din vördnad för oss och
den apostoliska stolen, att du hos konungen arbetar på
uppfyllandet af vår begäran. Likaledes att du nu, när
samme nuntius återvänder till edra trakter, emottager
honom vänligt och låter honom njuta din hjelp,
ynnest och beskydd, hvarjemte vi med Guds hjelp
vilja gengälda din fromhet med gunstbevisningar».
På samma gång vi i dessa bref finna påfven uttala
sig öfver sina egna trängande behof, såsom orsaken
till hans stränghet att återfå sina penningar,
kunna vi icke underlåta att märka den undfallenhet
och vänlighet emot Magnus och hans drottning, som
deruti uttalar sig, samt den långmodighet påfven
visar i afseende på användandet af strängare medel. –
Skarpare voro brefven till erkebiskop Peter i Upsala
och biskop Thomas i Vexiö, till dem talar påfven
rent ut om bannlysning, i händelse återbetalningen
fördröjes.
Emellertid lyckades det dock på ett eller annat sätt
att få verkställandet af bannlysningen uppskjutet
till år 1358. Det var, som vi veta, då svåra
tider för konung Magnus. Han kom dragandes från
Halland nedåt Skåne och hade der ett sammanträde
med sin upproriske son Erik. Efter all sannolikhet
infann sig ungefär samtidigt en prelat hos Magnus
och uppläste den påfliga domen om bannlysning,
om konungen icke inom fyra månader hade infriat
sina skuldförbindelser. Detta var naturligtvis en
omöjlighet för Magnus, och då blef han satt i bann.
Efter de fyra månadernas förlopp utfärdades en
skrifvelse om kungörandet af bannlysningen, hvilken
skulle ske i följande erkebiskops- och biskopskyrkor,
nämligen i Köln, Mainz, Bremen, Lybeck, Schwerin,
Ratzeburg, Verden, Lund, Upsala, Linköping, Vesterås,
Strengnäs, Skara, Åbo, Roskild, Ribe, Sleswig,
Odensee, Viborg, Aarhus och Vexiö. På alla söndagar
och helgdagar skulle dessa erkebiskopar och biskopar
under klockringning samt med tända och sedan utsläcka
vaxljus uppläsa bannlysningsbullan öfver konung
Magnus. Om det emellertid tillgick alldeles så
eller på något annat, mindre i ögonen fallande sätt,
det veta vi icke, ty brefvet härom ligger ännu qvar
i det påfliga arkivet och blef derför må hända
aldrig afsändt[1].
Dock är det visst, att Magnus verkligen blef bannlyst.
Sedermera, troligen efter konung Eriks död om
sommaren 1359, återvände Guilaberti till
påfven och den genom hans egna och den honom
åtföljande biskop Henriks berättelse om konung
Magnus och hans drottning, om deras gifmildhet,
det beskydd han lemnat påfvens utsände, deras folk
och gods, dels ock genom någon afbetalning, som
blifvit gjord, blef påfven mildare stämd mot
konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
