Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus och Håkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framtidsutsigterna i väsentlig mån ljusnat,
enär derigenom för hans son såsom Valdemars måg
möjliggjordes att återfå de förlorade landskapen
Skåne, Halland och Bleking, om icke att vinna hela
Danmarks rike – för Magnus måste den danske konungens
tal innebära ganska mycket lockande. Håkan å sin
sida skulle naturligtvis så mycket hellre vilja en
återförening med Valdemar, som detta öfverensstämde
med hans folks önskan, och i afseende på trolofningen
med Margareta borde han hellre vilja se denna gå i
fullbordan än emottaga en brud, som var honom – emot
hans vett och vilja (om vi få antaga att herrarne
begagnat ett af de blanka pergamenten) – påtvingad.
Det gick sålunda lått för sig för konungarna att
komma öfverens, och det är alldeles icke otroligt
hvad Olaus Petri i sin krönika säger, att Magnus
gifvit Skåne i hemgift åt Margareta.
Denna Margareta, som sedan så mäktigt ingrep i de tre
nordiska rikenas öde, förtjenar större uppmärksamhet,
än som vi hittills kunnat egna henne. Hon var det
andra i ordningen af Valdemars och drottning Helvigs
barn.
Om hennes födelse berättas följande. Konungen
misstänkte sin drottning för en otillåten kärlek till
Folke eller Folkvard Lavmansson, och hon måste derför
lefva som fånge på Sjöborgs slott. En dag jagade
konungen i granskapet af slottet, och om aftonen
lät en hoftärna, som konungen älskade, drottningen
ikläda sig hennes kläder och besöka konungen. Ett år
derefter födde hon en dotter, som i dopet fick namnet
Margareta. Det var år 1353. Margareta var således
vid denna tid blott 10 år gammal, och bröllopet
firades – enligt hvad de isländska annalerna intyga
– med detsamma på Varbergs slott, dit Valdemar
genast lät föra sin dotter (om hon ej var med
honom). Om våren året derpå – den 9 April 1363 –
voro stora högtidligheter i Köpenhamn med anledning
af giftermålet. Utom konungarna Magnus och Håkan var
äfven drottning Blanka der närvarande, och dertill
ett stort antal förnämliga män, så att prakten,
som der utvecklades, knappast haft sin like. Enligt
andra underrättelser skall äfven sjelfva bröllopet
hafva firats då.
Må hända följde Margareta med sin man konung
Håkan till Sverige eller Norge, att der
uppfostras. Åtminstone var det en svensk fru, som
hade öfverinseendet öfver hennes uppfostan. Det
var fru Märta, S:t Birgittas och Ulf Gudmarssons
dotter. Hon hade först varit gift med Sigvid Ribbing
och efter hans död med gunstlingen Bengt Algotssons
broder Knut. Med denne hade fru Märta en dotter
Ingegerd, sqm nu uppfostrades tillsammans med den unga
drottningen. Man gick på den tiden strängt tillväga
vid barnaupptuktelsen, och det hände ofta – såsom det
heter i den gamla anteckningen – »att drottningen och
syster Ingegerd fingdo bådha af eno riise, oc hafdo
kärliken omgängilse sins imellem i barndoms tima».
Nu mera fans intet skäl att längre qvarhålla den
holsteinska jungfrun. Om sommaren 1363 fick hon segla
hem igen. För henne hade alla dessa tilldragelser
varit liksom ett skuggspel. Konungakronan, som
vinkade så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
