Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt af Meklenburg och Magnus Eriksson, 1364-1371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antaga, att de behöllo de fasta platser, som de vid
stilleståndets afslutande innehade, så att de skulle
kunna underlätta arbetet för konungen, när han en
gång blef färdig att börja kriget.
Den gamle hertig Albrekt var, medan denna fara
hotade sonens hufvudstad och likaså utider årets
lopp, förhindrad att komma sonen till hjelp, emedan
andra ärenden upptogo honom. Men han var derför
ingalunda overksam.
Hertigen sammanträffade nämligen på våren samma år
(1371) med biskop Gotskalk, som af konung Håkan
var utsänd att underhandla med hansestäderna. Denne
biskop Gotskalk hade redan af konung Magnus blifvit
hos påfven föreslagen till Linköpings biskopsstol,
emot hvars innehafvare, biskop Nils, konungen, som
vi minnas, till påfven insändt ett klagobref. Påfven
godkände konungens klagan, men det oaktadt satt
biskop Nils qvar på sin biskopsstol och satt der
ännu 1371. Biskop Nils var en orolig man. Vi hafva
sett det. Han hade ursprungligen varit kansler
hos konung Magnus och som sådan blifvit stiftet
påtrugad »mest för herrarnes trug och bön», säger
biskopskrönikan. Sedan funno vi honom vid konung
Eriks sida, då denne gjorde uppror mot sin fader,
och efter dennes död, och sedan de missnöjde herrarne
förgäfves sökt att sätta den yngre sonen upp emot
fadern, var biskop Nils den som företrädesvis verkade
för den meklenburgska fursten. Krönikeskrifvarne
synas derför haft skäl för sitt yttrande om honom,
att han »till örlig satte allt sitt sinne», äfvensom
att han »med mången list gick fram».
Nu hade biskop Nils – man vet ej af hvad skal –
gått öfver från det meklenburgska partiet till de
infödda konungarnes. Deraf uppstod naturligtvis
hos Meklenburgarne begär att hämnas, och hvad var
naturligare än att i detta afseende använda just
den, som hade personliga fördelar af biskop Nils’
fall. När derför hertigen, konung Albrekts fader, nu
på våren sammanträffade med Gotskalk, gaf han honom de
lifligaste försäkringar, att konung Albrekt och hans
arfvingar skulle förjaga biskop Nils ej blott från
Linköpings stift, utan från hela riket och förhjelpa
Gotskalk att komma i ostörd besittning af detta stift
samt på allt sätt beskydda och understödja honom,
hans kyrkor, kloster och presterskap. Gotskalk var
ingalunda känslolös för dessa löften, och han åtog
sig å sin sida att söka utverka fred med konung Håkan
så väl i afseende på konung Magni fängelse som andra
tvistepunkter. Rörande dessa hertigens löften erhöll
Gotskalk hertigens bref, och upptogos deruti äfven de
punkter, hvartill Gotska]k utfästat sig. Brefvet, som
finnes i Riksarkivet, är dateradt den 17 April 1371,
således samtidigt med stilleståndets afslutande med
bönderna utanför Stockholm.
Huru Gotskalk sedermera uppfylde hvad han här åtog
sig, är svårt att afgöra, men att han gjort det
och på ett för hertigen och hans son, konungen,
nöjaktigt sätt, dertill synes man kunna sluta af
den omständigheten, att biskop Nils verkligen blef
jagad i landsflykt och Gotskalk hans efterträdare på
Linköpings biskopsstol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
