Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Rådet, 1371-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härad samt Habo och Fiskebäcks socknar i Vartofta
härad jemte staden Jönköping, och slutligen
Örestens och Oppenstens slott med Kind och Mark i
Vestergötland.
Med alla dessa län hade konungen intet att skaffa. Der
regerade Bo Jonsson sjelf. Han till- och afsatte
fogdar och höfvidsman, uppbyggde borgar, utdelade
frälserätt[1]
och uppbar skatterna, hvartill äfven
sakören hörde.
Bo Jonssons enskilda gods voro i förhållande till
de ofvannämnda besittningarna. Han talar i sitt
testamente om sina gods i Upsala, Strengnäs och
Vesterås biskopsdömen, i Östergötland, Tjust,
Kind, Ydre, Kalmar län och Öland, och dessa gods
synas hafva varit arfvegods. Han omtalar sedan sina
aflingegårdar i Vidbo, Tveta, Vist, Grenna, Rindhaga,
Vestergötland och Halland samt Ringstaholm och det
gods, som deromkring beläget var. Uti Finland nämner
han Kassakyro.
Den frikostighet, för hvilken Magnus Ladulås och hans
yngre söner berömmas, blir ett intet, om den jemföres
med Bo Jonssons. Han bortskänkte i silfver ända till
115,000 lod.
Till slut må om Bo Jonsson nämnas, att han skall
hafva låtit på svensk vers öfversatta Alexander
den stores historia. Sjelf hade han dock så föga
kännedom om latinska språket, att han begagnar
formen exsecutoribus öfver allt i sitt testamente,
der han talar om sina testaments-verkställare eller
exsekutorer. Det är märkeligt att Bo Jonsson aldrig
blef riddare, en värdighet som likväl eftersträfvades
äfven af konungarna. Han var sven af vapn eller
väpnare till sin död. Det bevisar det olika
förhållande som rådde hos oss mellan riddare och
svenner, emot i utlandet. I klosteranteckningarna
finner man Bo Jonsson beskrifven »som en mycket
mäktig herre i sina dagar, som styrde allt i riket
efter sin vink, så att konung Albrekt intet förmådde
mot honom, fast han någon gång försökte det». Det är
Vadstenaboken som yttrar detta. Visbyannalerna säga
att »han var en käck man och mycket frikostig, som
liksom höll hela riket och hela Finland i sin hand».
Rummet näst Bo Jonsson Grip intager den ofta nämnde
Carl Ulfsson Sparre till Tofta.
Carl Ulfsson var af en lysande börd, beslägtad med
konungahuset och härstammande i lika led med konung
Magnus från Erik den heliges sonson[2]. Han var gift
med Israel Birgersson Brahes dotter Helena. Han
hade erhållit en för den tiden ovanlig uppfostran
och studerat samt vunnit anseende vid utländska
akademier.
Om Carl Ulfssons fader, Ulf Ambjörnsson, yttrar
S:t Birgitta i sina uppenbarelser, att den fromme
riddarens själ syntes uppfara till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
