- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
770

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska folkets hat till Tyskarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tyskland med dess sjelfsvåld och träldom med sig till ett
land, som aldrig vetat hvad träldom ville säga. Också
kände bitterheten och hatet inga gränser.

En samtida skildring af dessa Tyskar och deras
öfvermodiga framfart torde bäst sätta läsaren i
tillfälle att bedöma folkets lidande och följderna
deraf. Det diktades nämligen strax efter Albrekts
fall en visa, som med någon – dock med afseende på
innehållet oväsentlig – förändring blifvit bevarad
till våra dagar och som kallas En lustig liknelse
om Sverige och konung Albrekt.
Vi anföra derur
följande:

Viljen I mig gifva ljud en stund
jag vill eder säga af en vänan lund –


En fager lund, der de ädlaste frukter växte, och
der sköna tärnor mötte med rosenkransar och med
dryckeshorn och bägare af silfver och guld, egdes
af en riker och välduger herre, som dock ej hade den
fagra lunden kär, utan inkallade dit pantrar och lejon
och osjäliga kreatur, ulfvar, björnar och till sist
en räf, och dessa sköflade den fagra lunden. Men

– den ädela höfdingen satt till bord,
honom tyckte det vara gamman och skämtsam ord,
det han gaf bort den ädela frukt,
så att han hade hvarken smak eller lukt.
Sommom gaf han kransar af gull,
och somma fingo der säckar full.
Sommom gaf han hus och jord.


Sedan »liknelsen» dermed blifvit afslutad,
fortsätter sångaren:

Nu vill jag mina ord omvända,
ty jag vill det raskeliga ända.
och vill eder nu detta tyda,
om någon vill mina ord märka och lyda.


Den fagra lunden är Sveriges land, den väldige
höfdingen är konung Albrekt. Sveriges herrar och
Sveriges män kunde ej få ett ord fram för det tyska
skräflet, som ville förtrycka både gamla och unga. Men
deremot –

En kom ej så arm från Tyskeland,
hade han ett svärd i sin hand;
kunde han dansa, springa och hoppa,
han skulle ju hafva skälla och förgylda klocka,
dertill hundra lödiga mark,
ty att han var kommen af slägt så stark,
ändock att han hade skinnare till fader, eller smed,
förty de torfta alla fränderna vid,
de räknade sig honom strax till nästa frände,
ändock att de honom ej förra kände.
Den slägt hon vardt omsider så stark,
hon fylde i Sverige både skog och mark.


Derigenom utplundrades den fagra lunden, Sveriges
land:

Det taskorna och visthusen äro så tomma,
det hafva oss vållat de »fäddra» och de »Oma».[1]




[1] »Vetter» och de »Oheim».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0774.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free