Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehades af tyskar, och till dem sällade sig
lemningarne af konung Albrekts upprifna här. Ifrån
Stockholm utsändes båtar med väpnadt folk, hvilka
drogo omkring på Mälaren i alla riktningar, landstego
än här och än der, satte byar och gårdar i brand,
röfvade från den värnlösa befolkningen allt som
egde något värde, mördade och sköflade. Enköping
och Vesterås uppbrändes, och vilda skaror, som
kringströfvade till lands, uppbrände äfven Linköping.
Till dessa olyckor kommo missväxter, och insamlades
någon skörd, blef den ett rof för våldgästande och
plundrande skaror. Vi kunna göra oss ett begrepp om
det olyckliga tillståndet i landet, då till slut det
gick så långt, att hundrade bönder tillsammans icke
egde en spann korn eller ett lass hö. »Och veta vi
väl» – skrifver domkapitlet i Linköping i November
1391 – »att af alla biskopens, våra och kyrkans
landbönder hafva vi i detta år af somliga undfått
ganskeliga litet och af somliga alls intet, förty att
det växt intet af jorden, och det lilla som växte är
med rof och våldgästning från dem taget, så att det
må väl ske, att hundra landbönder finnas, som alla
tillsammans icke ega en spann korn eller ett lass hö,
eller sedan nöt och smör eller andra ätande varor».
Om hösten 1389 vistades Margareta i Östergötland,
der hon förnämligast uppehöll sig i Vadstena. Här
lefde hennes ungdomsvän Ingegerd Knutsdotter, som på
våren 1388 högtidligen blifvit vigd till abedissa;
må hända var det derför och i allmänhet till följd
af en viss kärlek till S:t Britas slägt, som detta
Vadstena var drottningen så kärt.
Då hölls i Oktober månad i Söderköping ett möte med
riksens råd, och man kan icke utan förundran se, huru
de stolta och styfva svenska herrarne här gingo in på
Margaretas fordringar. Icke nog med att en betydlig
urtima gärd beslöts att utgå från hela riket både
af bönder och landbönder, frälsets, kyrkans och
klostrens icke undantagna, utan rådet beledsagar
kungörelsen härom med en uppmaning till alla och en
hvar att tänka på drottningens stora kärlek och hjelp,
»som med Guds och hennes nåd skall bringa fred öfver
riket, så att en hvar kan under rätt och landslag
vid sitt blifva och bo».
Detta beslut fattades den 24 Oktober, men sedan
anlände biskopen af Skara och flere herrar, och
då fattades den 27 Oktober det vigtiga beslut,
att drottningen skulle ega rätt att pantsätta
Upsala-ödesgods och andra kronogods, för att hon
skulle blifva i tillfälle att gifva 1,000 mark brändt
silfver till kyrkor och kloster i riket, som hade
lidit så mycket af »omilda män». Tillika underrättades
genom en särskild skrifvelse den af Bo Jonsson utsedda
höfdingen på Tavastehus slott i Finland, Magnus Kase,
att exsekutorerne gjort den öfverenskommelsen med
Margareta, att alla slotten skulle ställas under
hennes välde, hvarför han, så snart hon fordrade
det, skulle öfverlemna Tavastehus med län till Jakob
Abrahamsson i Åbo och Thord Bonde på Raseborg, hvilka
hade drottningens fullmakt att mottaga det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
