Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmådde något mot dem, och under 3 års tid vågade sig
ingen sillskuta öfver till sundet, der det indrägtiga
fisket under dessa år måste ligga nere. Till följd
häraf blef i Sverige en dyr tid, och saltet steg af
brist på tillförsel till ett oerhördt pris.
Men fribytarne seglade fria omkring och hotade till
och med att nedsänka skepp i Traveflodens mynning,
så att Lybeckarne, hvilkas stad låg vid denna flod,
måste bevaka sin egen flodmynning. Som bevis på deras
fräckhet omtalas äfven, att tvänne fribytarhöfdingar
Arnold Stuke och Nils Gylke af Schwerin en gång
öfverföllo och togo ett skepp i Östersjön, hvarpå de
bland andra fångar äfven togo den ansedde biskop Thord
i Strengnäs tillika med hans kapellan och ett talrikt
och lysande följe. Biskopen var på väg till ett
möte, som drottningen utlyst till Vordingborg eller
Falsterbo, och hvari han skulle deltaga. Fribytarne
förde emellertid biskopen åter till Stockholm, till
hertig Johan, som då var der, och denne lät sätta
både biskopen och hans följeslagare i fängelse,
der de med tunga kedjor om hals och fötter fingo
försmäkta i halftannat år.
Malmö uppbrändes i Juli 1394, och Jöns Ruut från
Danmark och Arvid Bengtsson från Sverige föllo
i deras händer och måste lösköpa sig med en stor
summa penningar. Likaså uppbrändes Helsingborg, och
Bergen i Norge undergick ett öde snarlikt Konghällas
förstöring af Wenderna 1136, så att länge mindes
Norden de olyckor, som vållades af dessa sjöröfvare.
Någon gång hände det dock att äfven fribytarne
lågo under. Så angrepo de en gång – det var 1393 –
ett stort Stralsundskepp, men striden utföll så,
att fribytarne sjelfva blefvo tagne och gjorde till
fångar. Som segrarne icke hade tillräckligt med rep
till hands för att binda dem, instufvades fångarne i
tunnor och förvarades i skeppsrummet, hvarpå seglen
hissades och kosan stäldes till Stralsund. Här
upptogs den dyrbara lasten, tunna efter tunna,
och fribytarne blefvo halshuggna, den ene efter den
andra. Tilldragelsen visar, huru stor förbittringen
var mot dessa Vitalianer äfven i Tyskland.
Ju större olyckorna blefvo, och ju mer ropet höjdes
från alla håll, desto mer ökade Margareta sina
ansträngningar att vinna Stockholm för att dermed göra
en ända på allt detta onda. Om vintern 1393 fick herr
Abraham Brodersson och Algot Månsson, som nu innehade
Örebro slott, befälet öfver belägringshären, och nu
bedrefs saken med sådant eftertryck, att der uppstod
en förfärlig hungersnöd inom staden, och kunde ej
undsättning snart anlända från sjön, motsåg man ingen
annan utväg än att öppna portarna för drottningen.
Då kommo, när nöden var som störst och hoppet så
godt som försvunnet, åtta skepp seglande fram genom
Stockholmsskären. De voro utsända från Wismar af
hertig Johan, och de kommo lyckligt och väl in till
Stockholm och undsatte staden. Svårare blef det dock
att komma tillbaka derifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
