Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIII:s regering. Statshvälfningen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att Adlersparre måtte ofördröjligen begifva sig till
Stockholm före trupperna, som ej kunde färdas så
hastigt och hvilka hertigen dessutom ej ville se i
staden, utan långt utanför densamma.
Äfven dessa skriftliga och muntliga uppmaningar
meddelade Adlersparre det under honom stående
befälet, som genast sammankallades, och åter
förklarade alla närvarande enhälligt, att armén
skulle oskingrad intåga i Stockholm och att man under
inga vilkor ville skiljas från öfverbefälhafvaren,
hvarefter denne uppsatte till hertigen en skrifvelse,
i hvilken han för första gången uppträdde som en
makt i staten. Han yttrade, att han af de dyraste
löften fann sig förpligtad att icke skiljas från sina
vapenbröder förr, än det offentliga uttalade ändamålet
med deras uppträdande blifvit vunnet, nemligen att
bereda ständerna full frihet att samlas, öfverlägga
och besluta, samt erinrade huru, »så länge de forne
konseljledamöterne ännu voro qvar i affärerna,
och polisen var i samma hand som förut», de endast
uti denna täta, orubbliga förening ansågo sig ega
personlig trygghet. Samma antydanden förekommo äfven
i den särskilda skrifvelse, Adlersparre vid samma
tillfälle afsände till Adlercreutz.
Dessa skrifvelser väckte hos riksföreståndaren och
hans rådgifvare icke liten bestörtning. De hade alltid
förestält sig, att Adlersparre skulle utan gensägelse
underkasta sig den nya styrelsens förfoganden, och
funno nu, att han ville föreskrifva dem lagar. Så väl
Ehrenheim, Stedingk och Klingspor, hvilka funno sig
närmast hotade af Adlersparres yrkanden, som äfven
Adlercreutz, visade stor förtrytelse öfver detta hans
tilltag, och hertigen förklarade i sitt svar på den
erhållna skrifvelsen, att, hellre än göra sig skyldig
till förföljelse mot oskyldige och redlige statens
tjenare, ville han nedlägga sitt riksföreståndareskap
och draga sig tillbaka till det enskilda lifvets lugn,
samt väntade derföre, att Adlersparre måtte afböja
alla dylika förföljelseförslag.
Denna förklaring besvarade Adlersparre med ett
mycket artigt bref, hvari han försäkrade, att
det aldrig varit hans afsigt att lägga band på
hertigens vilja; men tillika afsände han majoren
Carl Henrik Anckarsvärd till hertigen, med en
promemoria af ganska märkligt innehåll. Deri
blef nemligen hertigen uppmanad att dagen efter
truppernas inryckande i hufvudstaden förändra sitt
råd, hvarur Ehrenheim, Stedingk och Klingspor
borde uteslutas och ersättas, den förstnämnde
med statssekreteraren Gustaf Lagerbielke såsom
föredragande af utrikesärendena, den sistnämnde af
Gustaf Maurits Armfelt såsom öfverståthållare. För
öfrigt borde konseljen förstärkas med lagmannen
i Skåne, t. f. revisionssekreteraren grefve Hans
Gabriel Trolle-Wachtmeister, riksdrotsens son,
generalen friherre Hans Henrik von Essen, samt två
prester, två borgare och två bönder, med anseende hos
allmänheten. Ugglas borde hållas under bevakning, alla
statssekreterarne bibehållas. Sedan denna förändring
i konseljen blifvit genomförd, skulle alla trupperna,
jemte borgerskapets infanteri och kavalleri, samlas
kring slottet, hvarefter hertigen i sittande råd
skulle återfordra sin arfsrätt till Sveriges krona,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
