Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl XIII:s regering. Statshvälfningen 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erbjuda sig att inför ständerna bevisa densamma,
uppdraga åt dem att välja en tronföljare efter eget
behag, samt kungöra detta för det samlade borgerskapet
och trupperna, som skulle utropa honom till Sveriges
konung.
Denna promemoria, angifvande Adlersparres åsigt, att
Gustaf Adolf borde, till följd af sin oäkta börd,
skiljas från tronen, och således äfven hans son,
hvilken flertalet inom den nya regeringen dittills
betraktat såsom Sveriges blifvande konung, förklaras
all arfsrätt till kronan förlustig, ville hertigen
visserligen icke följa i hela dess omfattning, men
lugnades dock genom densamma i afseende å Adlersparres
tänkesätt rörande honom personligen, samt gaf ett
vänligt svar å hans meddelanden.
Vestra arméns intåg i Stockholm skedde ock den 22
Mars med mycken högtidlighet och under höga jubelrop
från allmänhetens sida. Vid Skeppsbron mottogos
och helsades trupperna af hertigen, åtföljd af
Adlercreutz och en talrik stab. Hertigen visade
sig synnerligen nådig så mot Adlersparre som mot
hans följeslagare, och sedan han på slottet gjort
Adlersparre bekant med Adlercreutz, omfamnade de båda
revolutionsmännen hvarandra och det bästa förstånd
tycktes råda mellan dem. Adlersparre visade dock
ingen håg att snart frånträda den maktställning han
intagit. Han tog sitt högqvarter i Westmanska huset,
nu Vetenskaps-akademiens hus, vid Adolf Fredriks
kyrkoplan, hvilket omgafs med en vakt af 100 man ur
hans egna trupper, och fyra kanoner stäldes utanför
detsamma. För öfrigt inqvarterades hans trupper å
Norrmalm och bibehöllos på full krigsfot.
Adlercreutz och Adlersparre voro nu, i trots af deras
skenbara närmande till hvarandra, representanter för
hvar sin af de olika åsigter, som under den närmast
följande tiden täflade om öfvervigten inom den nya
regeringen. Adlercreutz önskade så få förändringar
som möjligt i det bestående statsskicket, så väl som
i styrelsepersonalen, och ville åt Gustaf Adolfs son
och efterkommande bevara Sveriges tron. Adlersparre
åter ville hafva ett nytt statsskick, en ny
rådgifvarepersonal och en ny dynasti på Sveriges tron,
hvilken visserligen skulle intagas af hertig Carl, men
till hvars tronföljare Adlersparre redan afsett danske
öfverbefälhafvaren i Norge, prins Christian August af
Augustenburg, genom hvars medgörlighet vestra arméns
tåg till Stockholm blifvit möjliggjordt och genom
hvars upphöjelse på Sveriges tron man kunde hoppas
få Norge såsom ersättning för förlusten af Finland.
Striden mellan dessa skiljaktiga åsigter slutade
med seger för Adlersparre så till vida som hertigen,
efter många invändningar och betänkligheter, röjande
hans motvilja att träda Gustaf Adolfs oskyldige
sons rättigheter för nära, ändteligen den 29
Mars — Gustaf III:s dödsdag — samtyckte att mottaga kronan
i följd af arfsrätt, under vilkor att Gustaf Adolf
förut frivilligt afsagt sig densamma för sig och sina
efterkommande. Derjemte medgaf hertigen, i synnerhet
på riksdrotsens föreställningar, tillsättandet af en
komité, för att utarbeta förslag till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
