Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och frederna, 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvar; men under tiden hade Knorring efter
stora ansträngningar samlat en styrka af omkring
17,000 man, hvars särskilda afdelningar den 14 Mars
sammanträffade på Kumlinge-ön, hvarifrån de följande
dagen öfver det tillfrusna Delet skulle öfvergå till
det egentliga Åland. Döbeln hade sitt högqvarter i
Jomala på Åländska hufvudön och hade föresatt sig att
bekämpa fienden till det yttersta; men den 14 Mars på
e. m. inträffade i hans högqvarter majoren Arfvedsson,
med en af hertig Carl och Adlercreutz undertecknad
skrifvelse, i hvilken Döbeln underrättades om Gustaf
Adolfs afsättning och befaldes genast lemna Åland,
för att icke af ryssarne kringrännas, samt sända en
parlamentär till ryske öfverbefälhafvaren för att
underhandla om stillestånd, hvilket i ett medföljande
bref från Klingspor var föreslaget. Underrättelsen
och de meddelade befallningarna väckte hos Döbeln
sådant missnöje, att han följande dagen begärde sitt
entledigande, men skyndade emellertid att lyda och
sände genast major Arfwedsson till öfverste Gustaf
Olof Lagerbring å Vårdö, för att jemte honom uppsöka
ryske befälhafvaren och till denne öfverlemna så väl
Klingspors bref som ett från Döbeln, samt underhandla
om stillestånd.
Den 15 Mars på morgonen anlände Lagerbring och
Arfwedsson till Kumlinge, just som de ryska
trupperna börjat anträda tåget öfver Delet, och
Arfvedsson återvände genast för att derom underrätta
Döbeln. Lagerbring anträffade sedermera Knorring,
hvilken han underrättade om regementsförändringen,
samt inledde derefter underhandlingar om
stillestånd. Något sådant ansåg sig Knorring likväl
ej kunna bevilja, men medgaf dock, att de ryska
trupperna skulle den 16 Mars få stanna på Vårdö
och Föglö, med vilkor att svenskarne å sin sida
bibehöllo den ställning de innehade. Samma dag skulle
äfven båda öfverbefälhafvarne träffas i Klemetsby för
att underhandla om stillestånd. Så snart detta aftal
var träffadt, skyndade Lagerbring till högqvarteret
för att redogöra för hvad som förefallit. Döbeln
befalte genast, att hela artilleriet och större delen
af trupperna skulle sätta sig i rörelse vesterut
till Ekerölandet, som utsågs till församlingsplats,
och allenast en bataljon qvarlemnades på hvardera
flygeln för att dölja återtåget.
Enligt den träffade öfverenskommelsen afreste Döbeln
jemte Lagerbring på morgonen den 16 till Klemetsby,
der de funno Knorring före sig. Denne yrkade i början,
att åländska fördelningen skulle gifva sig fången;
men då Döbeln försäkrade, att han hellre skulle slåss
till sista man än gå in härpå, kom man öfverens, att
de svenska trupperna, med deras fältstycken, tross,
och andra tillhörigheter, skulle inom tre dygn lemna
Åland, der de sjuke skulle qvarlemnas, med rättighet
att efter sitt tillfrisknande återvända till Sverige.
Denna konvention skulle just undertecknas, då
Araktschejeff anlände. Han ogillade densamma och
förklarade att kejsaren ej företagit hela denna stora
expedition endast för Ålands intagande, utan för att
i Stockholm tvinga svenskarne till fred. För detta
ändamål hade äfven en annan rysk här gått öfver
Qvarken och en tredje till Torneå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
