Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och frederna, 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stillestånd kunde blott beviljas på det vilkor,
att åländska fördelningen stannade omgifven af
ryska trupper, till dess riksföreståndarens svar
på fredsförslagen hunne ankomma. Öfver detta den
ryske krigsministerns öfvermodiga sätt att gå till
väga blef Döbeln så förbittrad, att han, efter
en häftig ordvexling med de ryske generalerna,
lemnade Klemetsby. Der stannade dock Lagerbring,
som förstod att utdraga underhandlingarna ända till
sent på qvällen, då han, under förmodan att trupperna
erhållit behöfligt försprång, tvärt afbröt dem och
for tillbaka, medtagande det ryska fredsförslaget,
hvars innehåll är i det föregående anfördt.
Den 17 Mars började svenska hären under stark köld och
snöyra tåget öfver Ålands haf. En del af eftertruppen
oroades af ryssarne och måste gifva sig fången,
men hufvudstyrkan framkom sent på aftonen till
Grisslehamn, efter att på den skrofliga isen hafva
gjort en ansträngande marsch af öfver fyra mil. De
sjuke hade blifvit på ön qvarlemnade. Redan samma
afton, då svenska hären ankom till Grisslehamn,
afsändes Lagerbring till Stockholm med det ryska
fredsförslaget och med rapport om fördelningens
räddning öfver Ålands haf. Följande dagen, den
18 Mars, intogo trupperna sina qvarter i och vid
Grisslehamn.
Under tiden hade ryssarne besatt åländska öarne,
och Araktschejeff sökte äfven förmå dem att gå
öfver till Sveriges fasta land, för att i Stockholm
föreskrifva fredsvilkoren; men här mötte alla hans
föreställningar ett bestämdt motstånd. Det var också
tydligt, att om än ryssarne lyckligen komme öfver
isen, skulle de vara förlorade, i fall den hastigt
bröte upp och svenskarne icke genast ginge in på
fredens afslutande. Det enda, Araktschejeff kunde
utverka, var att Kulneff med 500 kosacker och 3
sqvadroner rytteri skulle följande dagen få gå öfver
till Grisslehamn.
Den 19 Mars före dagningen uppbröt han ock
från Signildsskär och kom efter 8 timmars marsch
öfver till svenska kusten, der han dock af svenska
trupperna hindrades att besätta Grisslehamn. Döbeln,
som tog för gifvet, att Kulneff följdes af hela
ryska hären, skyndade nu att skrifva ett bref till
Knorring, i hvilket han på eget bevåg tillkännagaf,
att riksföreståndaren var beredd att sluta fred, att
han inbjudit danska hofvet deltaga i underhandlingarna
derom samt att följande dagen sändebud från honom
skulle infinna sig å Åland. Deremot fordrade han,
att ryssarne ej skulle beträda svenska jorden. Kort
efter detta brefs afsändande kom från Kulneff en
parlamentär, som fordrade Grisslehamns utrymmande,
och då Döbeln ej genom fiendtligheter ville äfventyra
framgången af sitt förslag till Knorring, medgaf
han att Kulneff skulle öfver natten få stanna i
Grisslehamn.
Knorring svarade ock, att han med mycket nöje skulle
mottaga de svenska underhandlarne, och för att visa
ryssarnes benägenhet för freden, biföll han Döbelns
fordran, att ryska trupperna skulle utrymma Sveriges
jord, hvarföre befallning genast sändes icke blott
till Kulneff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
