Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och frederna, 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring 2,000 man svenska trupper stodo under
generalmajoren grefve Johan Adam Cronstedts
befäl. Skilnaden i båda härarnes styrka var således
icke så stor, att ej den svenska, om den hållits
tillsammans och gjort ett kraftigt anfall mot
den af det besvärliga tåget ytterst utmattade
ryska, bort kunna tillintetgöra denna; men såsom
vanligt under detta krig, ansåg man äfven nu
ryssarne vara långt talrikare än i sjelfva verket
var förhållandet, och något kraftigare försök att
kasta dem tillbaka vid ankomsten till svenska kusten
skedde icke, utan Cronstedt började underhandlingar
med Barclay, och öfverenskommelse träffades den 22
Mars om ett stillestånd med ett dygns uppsägningstid,
under vilkor att de trupper af Kronstedts fördelning,
som voro vid eller söder om Umeå, skulle aftåga till
Hernösand, men de norr om Umeå till Torneå. Umeå
skulle samma dag utrymmas och dervarande trupper få
medtaga lifsmedel endast för fyra dagar; återstoden
jemte all ammunition, skulle qvarlemnas, och likaså
de sjuke, som dock efter sitt tillfrisknande skulle
tillåtas återvända till svenska hären. Den 24 Mars
ankom emellertid till både Cronstedt och Barclay
underrättelse om den mellan Lagerbring och Knorring
den 21 å Åland afslutade konventionen, till följe
hvaraf de ryska trupper, som öfvergått Qvarken,
skulle gå tillbaka till Finland, hvarföre ock Barclay
med sina trupper den 27 Mars lemnade Umeå och den 1
April återkom till Vasa.
Vid samma tid, som Knorring fått befallning att intaga
Åländska öarne och Barclay de Tolly att öfver Qvarken
öfvergå till svenska kusten, hade äfven Schuwaloff
fått sig ålagdt att med den till något öfver 4,000
man uppgående styrka, som, förlagd mellan Uleåborg
och Kemi, stod under hans befäl, tränga finska hären
från Torneå mot Umeå och der förena sig med Barclay
de Tolly. Han afsände derföre till den vid Torneå
stående finska härens befälhafvare generalmajoren
Hans Henrik Gripenberg en parlamentär att uppsäga
stilleståndet, hvilket skulle upphöra den 23 Mars.
Gripenberg, som fann sin styrka för ringa att kunna
betäcka alla de vägar, på hvilka han kunde vänta ett
anfall från fienden, befalte sina tre brigader att
draga sig till Kalix och der samlas. Vid ankomsten
dit den 20 Mars fick han underrättelse om den timade
regementsförändringen och då han antog, att den
snart skulle följas af fredsunderhandlingar, sände
han bud till ryska högqvarteret för att meddela den
erhållna underrättelsen och föreslå stilleståndets
förlängande. Häruppå fick han intet svar förr än den
23, och detta svar innehöll ett afslag. Under tiden
hade de ryska kolonnerna redan satt sig i marsch för
att kringränna Torneå, der finska hären ansågs ännu
befinna sig; men dess tre brigader sammanträffade den
23 i Kalix, der Gripenberg ämnade göra ryssarne ett
allvarligt motstånd. Olyckligtvis kom med detsamma
rapport, att ryska trupper varit synliga vid Holmön
utanför Umeå, och då man antog detta antyda en större
rysk styrkas öfvergång dit från Vasa, hvarigenom
Gripenbergs trupper skulle blifva instängda mellan
denna styrka och Schuwaloffs, väckte den ingångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
