Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och frederna, 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rapporten stor oro i svenska högqvarteret. Ett
krigsråd hölls, under hvilket man dock ej kunde komma
öfverens om något bestämdt beslut, utan inskränkte
sig slutligen till en förnyad begäran om stillestånd.
Ryska befälet, som af en sådan framställning ej
hade svårt att inse beskaffenheten af den hos
det svenska rådande sinnesstämningen, visade sig
beredvilligt att inleda underhandlingar, hvilka den
24 Mars försiggingo i Sangis, ungefär halfvägs mellan
Torneå och Kalix, der Gripenberg och hans stabschef
öfverste August Fredrik Palmfelt, som vid detta
tillfälle äfven tjenstgjorde såsom tolk, emedan
Gripenberg ej förstod franska, sammanträffade med
ryske öfversten Anshelm de Gibory, som berättade, att
Umeå redan var af Barclay intaget, så att återvägen
var för Gripenbergs trupper stängd, hvarföre han
föreslog Gripenberg en kapitulation på de vilkor,
denne sjelf kunde finna antagliga. Vidare strid
skulle blott medföra onödig blodsutgjutelse, utan
något hopp om framgång för finnarne, då den till
8,000 man uppgående ryska hären var vida starkare
än den finska. Gripenberg förklarade dock, att han
först måste från svenske öfverbefälhafvaren invänta
rapport om Umeås intagande, hvarföre han föreslog,
att antingen stillestånd skulle slutas under vilkor
att båda armérna bibehöllo de ställningar de innehade,
eller ock finnarne medgifvas fritt aftåg till Piteå,
då de utan strid ville åt ryssarne utrymma den norr om
denna stad belägna delen af Vesterbotten. Gibory ville
dock ej på något vilkor medgifva ett stillestånd,
utan yrkade fortfarande på kapitulation, och slutligen
uppgaf Gripenberg några hufvudpunkter för en sådan,
i händelse afdelningscheferne skulle dertill lemna
bifall. Dessa punkter uppsattes skriftligen af Gibory,
som åtog sig att den 25 Mars till svenska högqvarteret
i Månsby, 1/2 mil vester om Kalix, framföra Schuwaloffs
svar.
När Gripenberg på morgonen den 25 återkom till
detta sitt högqvarter, möttes han der af ett bref
från Cronstedt, med underrättelse att denne nödgats
utrymma Umeå och retirera till Hernösand, att inga
andra trupper än de Karelska dragonerne kunde afgå
till Gripenbergs undsättning, samt att fiendens
styrka vid Umeå uppgick till 9 eller 10 tusen
man. Med anledning af dessa nedslående underrättelser
hölls ett nytt krigsråd i Månsby på f. m., hvarunder,
såsom vanligt, mycket ordades, men ingenting bestämdt
beslöts. Dock tycktes en kapitulation af alla anses
mer eller mindre nödvändig, ehuru ingen ville dertill
lemna uttryckligt bifall.
På e. m. ankom Gibory till Månsby, medförande en
formligt affattad, af Schuwaloff undertecknad
konvention, hvilken Gripenberg dock vägrade
underskrifva, emedan den i vissa punkter skilde sig
från den i Sangis träffade öfverenskommelsen;
men Gibory framhöll nödvändigheten af konventionens
ofördröjliga undertecknande och försäkrade på
sin heder, att skiljaktigheterna skulle blifva af
Schuwaloff reglerade, om Gripenberg infunne sig i
Torneå för att med honom uppgöra saken. Härtill
samtyckte Gripenberg, som hoppades genom sin
personliga närvaro kunna bereda trupperna några
förmåner, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
