Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och frederna, 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i följd häraf till denna fördelnings högqvarter,
som nu från Sundsvall flyttades till Hernösand.
För att i möjligaste mån hindra ryssarnes ytterligare
framryckande i Vesterbotten samt rädda hvad räddas
kunde af dervarande krigsmateriel och förråd, fick
Cronstedt och Wrede befallning att med fjerde brigaden
afgå norr ut samt lyckades äfven rädda de i Skellefteå
varande förråd, hvilket, under då rådande brist på
lifsmedel, blef en stor lättnad för trupperna.
April månad förgick emellertid utan
fiendtligheter. Alexander hade nu frånträdt tanken
på ett anfall i mellersta Sverige, men förstärkte
Schuwaloffs här vid Torneå till omkring 8,000 man, för
att kunna besätta Vesterbotten. Den 30 April uppbröt
Schuwaloff från Torneå med 5,000 man, hvilka följdes
af ytterligare 3,000 under marsch från Uleåborg. Den
8 Maj inryckte han i Piteå och lyckades den 15 på
den ännu qvarliggande isen kringgå öfverstelöjtnanten
Furumarks styrka, 650 man, i närheten af Skellefteå,
i följd hvaraf Furumark måste ingå en kapitulation,
under vilkor att truppen skulle aflemna gevär och
kanoner samt finnarne återvända till sina hemorter och
deras officerare till krigets slut behålla sina löner
och boställen, men svenskarne blifva krigsfångar,
ehuru med tillåtelse att på sitt hedersord tills
vidare få stanna i Skellefteå.
I medlet af Maj fick Cronstedt, som led af ett
erhållet sår, lemna befälet i Umeå åt Döbeln, som
skyndade att låta inlasta de betydliga dervarande
förråden å alla i hamnen befintliga, der infrusna
fartyg, hvilka med mycket besvär utsågades, hvarefter
Döbeln, som endast hade 700 man qvar i staden, den
26 Maj ingick med Schuwaloff en konvention, enligt
hvilken Umeå skulle den 31 Maj utrymmas af svenskarne,
och ryssarne den 1 Juni der inrycka. De sjuke skulle
få qvarstanna och förses med lifsmedel för en månad
samt efter tillfrisknandet få återvända till den
trupp de tillhörde. Alla fiendtligheter så till
lands som sjös skulle upphöra till den 6 Juni. Genom
denna konvention lyckades Döbeln emellertid rädda de
dyrbara förråden, men under ansträngningarna, som
förorsakades af hans mångfaldiga bestyr, hade hans
i allmänhet svaga helsa lidit så, att han nödgades
anhålla om befrielse från detta befäl, som den 7
Juni öfvertogs af generalmajoren friherre Johan
August Sandels, hvilken Schuwaloff sökte förmå att
frivilligt utrymma landet norr om Ångerman-elfven; men
häruppå ville Sandels ej ingå, och ryssarne, som ledo
brist på lifsmedel, lågo tills vidare stilla i Umeå.
I slutet af Juni kommo af svenska örlogsflottan
2 fregatter och en brigg till Bottniska viken,
hvilka uppsnappade ryssarnes transportfartyg, som
från finska kusten förde lifsmedel öfver till Umeå,
hvarigenom den dervarande ryska styrkan kom i allt
större förlägenhet. Schuwaloff hade för sjuklighet
nödgats öfverlemna befälet åt generalmajor Alexejeff,
hvilken, då han befarade, att de svenska krigsfartygen
kunde landsätta trupper i hans rygg, nödgades fördela
sin styrka i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
