Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget och frederna, 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afdelades ända till Singön vid Grisslehamn, der 24
kanonslupar voro förlagda. Tillika förstärktes under
loppet af Juni kust-armén vid Grisslehamn till omkring
9,000 man, hvilka förstärkningar togos hufvudsakligen
från vestra armén, som derigenom minskades till 8
eller 9 tusen man.
Prins Christian August, öfverbefälhafvare öfver danska
krigsmakten i Norge, hade emellertid, såsom i det
föregående är omtaladt, fått flera uppmaningar från
danska regeringen att med norska hären gå anfallsvis
tillväga mot Sverige och, om möjligt samverka med
ryssarne, men hade visat föga håg att biträda dessa
mot svenskarne. För att likväl icke göra sig skyldig
till uppenbar olydnad, befalte han generalmajor Krogh,
som förde befälet nordanfjells, att från Trondhjems
amt låta 1,800 man inrycka i Jemtland och från
Rörås 1,400 man i Herjedalen, i hvilka landskap inga
svenska trupper stodo. Den förra fördelningen gick
också omkring den 10 Juli öfver gränsen och den 16
besattes Hjerpe skans; men i detsamma erhöll Krogh
från prins Christian underrättelse om »ett rykte»,
enligt hvilket ett sex veckors stillestånd skulle
blifvit afslutadt mellan svenska och ryska härarna,
hvarföre ingen förbindelse med ryssarne kunde
vinnas. Krogh befalte derföre, att det tillämnade
infallet i Herjedalen genast skulle inställas och
trupperna i Jemtland stanna vid Hjerpe. Härigenom
vann Döbeln, som nu fått befälet mot norrmännen,
tid att samla sin för öfrigt föga talrika styrka;
men sedan han blifvit underrättad om prins Christians
val till svensk tronföljare den 18 Juli, medgaf han
den 25 ett från norska sidan begärdt stillestånd,
under vilkor att norrmännen genast skulle utrymma
svenska området, hvilket ock skedde.
Fredsunderhandlingarna med Ryssland hade under
tiden blifvit afbrutna, sedan kejsaren vägrat ingå
på andra vilkor än hela Finlands, Ålands och norra
Vesterbottens afträdande ända till Kalix-elfven,
hvilka båda sistnämnda vilkor svenska regeringen icke
ville medgifva. Då svenska flottan nu, med biträde
af den engelska, var rådande i Östersjön, ansåg man
sig kunna genom en landstigning norr om ryska hären
i Umeå instänga och taga denna samt dymedelst vinna
billigare fredsvilkor. Härtill vidtogos i medlet af
Juli åtskilliga förberedelser. Under öfveramiralen
friherre Johan af Pukes befäl lade sig 3 linieskepp
och 2 fregatter vid Tjockö norr om Furusund, dit äfven
Hjelmstjernas eskader afsändes, hvilken i Öresund
ersattes af Göteborgseskadern. I slutet af Juli
sammandrogs kust-armén till en styrka af omkring 8,000
man. Befälet deröfver hade i början Adlercreutz ämnat
öfvertaga; men då detta motverkades af Adlersparre,
fick kust-arméns dittillsvarande befälhafvare,
generallöjtnanten grefve Gustaf Wachtmeister leda
företaget, dock under Pukes öfverbefäl. Tillika fick
Döbeln befallning att, så snart norrmännen utrymt
svenska området, med de i Jemtland varande trupperna
förstärka den under Wredes befäl stående hären.
Mellan denna och den ryska under Alexejeff hade under
hela Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
