Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och danske ministern i Stockholm grefve Dernath fick
befallning att med honom rådgöra i egenskap af Fredrik
VI:s förtrogna ombud.
Under tiden hade ständerna på utsatt dag, den 23
Juli 1810, samlats i Örebro. Till landtmarskalk
utsåg konungen öfverstekammarjunkaren friherre
Clas Fleming. Erkebiskopen Jakob Axelson Lindblom
var presteståndets talman; till borgareståndets
förordnades kommerserådet Johan Wegelin, till
bondeståndets Lars Olsson, som äfven varit ståndets
talman under senaste riksdagen. Den 30 Juli skedde
riksdagens högtidliga öppnande, och den 4 Augusti
voro valen verkstälda till det hemliga utskott,
som skulle förbereda frågan om tronföljden. Till
ledamöter i detta utskott utsågos af adeln grefve
Magnus Fredrik Brahe, hvilken dock afsade sig detta
förtroende, hvarefter generalen grefve Fabian Wrede
i stället invaldes och blef utskottets ordförande,
landshöfdingen, förre statsrådet friherre Georg
Adlersparre och riddarhussekreteraren Axel Gabriel
Silfverstolpe; af presteståndet biskoparne Carl von
Rosenstein och Carl Gustaf Nordin samt professorn Sven
Wijkman Caspersson; af borgareståndet borgmästaren
i Stockholm Per Erik Hallqvist, bergsrådet Birger
Fredrik Rothoff och grosshandlaren Samuel Arfvidsson
från Göteborg, samt af bondeståndet Anders Bengtsson
från Örebro län, Jon Göransson från Öland och Anders
Andersson Åberg från Vesterbotten.
Den 6 Augusti fick detta utskott sig meddelad den af
samteliga statsråden, med undantag af Adlercreutz,
som röstat för hertigen af Oldenburg, understödda
framställningen om hertigens af Augustenburg
utkorande till svensk tronföljare, hvilken
framställning utskottet den 10 Augusti förklarade
sig gilla, och detta utskottets yttrande föredrogs
följande dagen för konungen i statsrådet. Konungen
och Engeström voro fortfarande för detta val, som
ifrigt förordades af Adlersparre och hans vänner;
men för öfrigt började nu flere inflytelserika
personer förklara sig för prinsen af Ponte Corvo,
sedan man erfarit att han blifvit vidtalad och visat
sig villig att mottaga det vigtiga förtroendet,
samt att Napoleon var derom underrättad. Mörners
tilltag hade visserligen väckt mycken förtrytelse
hos regeringen, men sedan detta steg nu var taget,
befarade man att stöta fransmännens mäktige kejsare,
om det återtoges, och furstens personliga egenskaper
voro så fördelaktigt kända, att de hos flere verkade
öfvertygelsen om hans företräde framför dem, som i
öfrigt kunde vid valet ifrågakomma. Wrede hade, såsom
redan är nämndt, varit den förste mera framstående
svensk, som förklarat sig för fursten; men han hade
måst lofva Carl XIII att icke vid riksdagen rösta på
honom. I Wetterstedt, Platen och Skjöldebrand fick
han dock andra inflytelserika anhängare, och äfven
Lagerbjelke hade i sina skrifvelser från Paris börjat
yttra sig för honom, hvilka yttranden så utlades af
Wetterstedt, att flere bland statsråden började med
honom förena sig.
För konungen af Danmark arbetades äfven vid riksdagen,
ehuru med mindre framgång. Hans särskilda ombud,
baron Selby, hade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
