Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
24 Juli, och hans minister i Stockholm, grefve
Dernath, den 25 ankommit till Örebro samt genast
fått tillträde hos konungen, till hvilken Selby
öfverlemnade Fredrik VI:s skrifvelse, med begäran att
ifrågakomma vid tronföljarevalet. De befvo höfligt,
men temligen kallt mottagne, och deras verksamhet
i Örebro inskränkte sig till några samtal med
Engeström, hvarunder de försäkrade Fredrik VI vara
sinnad att jemka danska grundlagen till likhet med den
svenska. Redan den 26 Juli lemnade dock Dernath åter
riksdagsorten, och Selby följande dagen. Kort efter
deras afresa spriddes emellertid bland riksdagsmännen,
synnerligast inom bondeståndet, en mängd småskrifter
i syftning att ådagalägga fördelarna af Skandinaviens
förening under Fredrik VI:s spira, och samtidigt
blefvo i några bland Stockholms förnämsta tidningar,
såsom Stockholms Posten, Journal för litteratur och
teater, m. fl., synliga åtskilliga artiklar i samma
syftning. Fördomarne mot en dansk konung på Sveriges
tron voro likväl denna tid här ännu så djupt inrotade
och så allmänna, att dessa bemödanden ingenting
uträttade.
De kandidater till svenska tronföljden, mellan hvilka
någon täflan kunde ifrågakomma, voro sålunda hertigen
af Augustenburg, för hvilken konungen, Engeström och
Adlersparres parti fortfarande förklarade sig och
som äfven fått för sig hemliga utskottets yttrande,
samt fursten af Ponte Corvo, för hvilken, jemte hans
personliga egenskaper, föreställningen om, att hans
val vore Napoleons önskan, kraftigt verkade. På
Signeuls föranstaltande fick också förre franske
vice konsuln i Göteborg Fournier å furstens vägnar
afresa till Örebro, för att gifva tillkänna furstens
beredvillighet att mottaga det ärofulla uppdraget,
i fall han dermed hedrades, hvarvid dock fursten
tillade, att Fournier borde å hans vägnar förklara,
att om än hela Sverige önskade honom, men konungen
vore deremot, ville han icke mottaga kronan.
Den 11 Augusti, således samma dag, som hemliga
utskottets yttrande till förmån för hertigen af
Augustenburg skulle föredragas i konseljen, infann sig
Fournier hos Engeström, på hvilken hans meddelanden
gjorde sådant intryck, att den statsrådssammankomst,
som blifvit till denna dag utsatt, uppsköts tills
vidare. Fournier hade nemligen uppgifvit, att fursten
förklarat sig kunna, derest han komme i åtanka, genast
bereda sitt nya fädernesland åtskilliga förmåner,
såsom insättande af 8 millioner francs inom sex
månader i svenska riksgäldskontoret, emot 4 procent
årlig ränta; liqvidering af alla svenska handlandes
fordringar hos franska regeringen, samt utbyte af
furstens enskilda fasta egendomar i Frankrike och
Hannover emot de domäner, hvilka kejsar Napoleon
bortskänkt inom svenska Pomern.
Under tiden begagnade Wrede de underrättelser
Fournier medfört och de förespeglingar om hvarjehanda
materiela fördelar af furstens val, som dessa
underrättelser innefattade, med sådan framgång, att
antalet af dennes anhängare inom alla stånden i hast
betydligt tillväxte. Konungen blef nu ock af Engeström
underrättad om Fourniers meddelanden, och furstens
försäkran, att han ej på något vilkor ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
