Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Johan före tronföljarevalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades likväl Bernadotte att genom sin personliga
öfverlägsenhet, genom en sällsynt förening af
foglighet och kraft, genom sitt angenäma väsen och
sin lyckliga talegåfva göra sin trupp i krigstukt
och sammanhållning till ett mönster för de öfriga,
hvilket äfven erkändes af Custine, som redan före
utgången af året 1793 gaf Bernadotte befälet öfver
en half brigad, två regementen fotfolk, hvartill
sedermera kom ett rytteriregemente.
Med denna kår hade Bernadotte följande vår
fått uppdrag att försvara Piemont i närheten af
S:t Quentin, der han anfölls af elfva fiendtliga
bataljoner, tio sqvadroner och ett talrikt artilleri;
men han ordnade och uppmuntrade sin till antalet
vida underlägsna styrka så, att det ena fiendtliga
anfallet efter det andra blef tillbakaslaget,
och då han slutligen fick befallning att retirera,
skedde det med sådant lugn och ordning, att han utan
större förlust förde sina trupper till hufvudstyrkan,
sedan han i sju timmar uthållit striden mot den så
betydligt öfverlägsna fienden.
Kort derefter, i slutet af April 1794, föreföll
en strid nära Landrecies i norra Frankrike,
der Bernadottes brigad blef genombruten, oaktadt
han gjorde allt för att få manskapet att sluta sig
tillsammans och kasta fienden tillbaka. När alla hans
uppmaningar voro fruktlösa, slet han slutligen af
sig epåletterna och kastade dem ifrån sig, ropande,
att han icke längre ville vara anförare för trupper,
som drogo vanära öfver sig. Detta verkade; de närmaste
plutonerna samlades omkring honom, och så snart han
fått en del af sin styrka åter ordnad, störtade han
i spetsen derför med sådan kraft mot fienden, att den
blef trängd tillbaka och de kanoner, man nyss lemnat,
återtagna. Vid detta tillfälle hade sålunda Bernadotte
gifvit ett nytt bevis af både personligt mod och sitt
välde öfver manskapet.
Det var likväl den tiden farligt att utmärka sig,
och äfven Bernadotte saknade ej afundsmän. Konventet
hade inrättat en särskild komité för att öfvervaka
armén, och till denna komité ingingo rapporter
och angifvelser från hvilken, som ville meddela
dem. Sådana hade äfven inkommit mot Bernadotte,
hvilket hade till följd, att två konventsledamöter
infunno sig i hans här, med uppdrag att hemta honom
till Paris, hvilket var detsamma som att föra honom
till döden. Samma dag konventsledamöterne anlände,
rustade man sig till ett anfall mot fienden vid
Landrecies följande dagen, hvarföre de förfrågade
sig under hand vid kåren, hvilken man kunde hafva
att då öfvertaga Bernadottes befäl. Alla svarade,
att han vore oersättlig, och det beslöts derföre,
att han skulle få stanna för att föra befälet under
striden. En konventstjensteman skickades emellertid
för att noga gifva akt på honom, medan striden
fortgick, och arrestera honom efter dess slut; men
denne tjensteman blef så hänförd af Bernadottes
förbindliga sätt, det lugn, hvarmed han ordnade
rörelserna, som också slutade med en ny seger för
fransmännen, samt hans stora inflytande på
manskapet — att han vid återkomsten till lägret bad att få slippa
häkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
