Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Johan före tronföljarevalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfversten samt försäkrade, att republiken icke hade
någon skickligare befälhafvare eller pålitligare
vän än Bernadotte. Efter detta meddelande ansågo
sig de båda konvents-ombuden böra uppskjuta
arresteringen och afsända en rapport om förhållandet
till konventet, hvilket svarade med att sända en
divisionsgenerals-fullmakt till samme man, som nyss
förut ansetts bestämd för guillotinen. Bernadotte
vägrade dock att mottaga denna befordran, emedan den
icke var författningsenlig, då han ännu ej blifvit
utnämnd till brigadgeneral, samt förklarade att han
haft svårt nog att kommendera en brigad och ej ville
åtaga sig ett mera omfattande befäl, innan man infört
mera krigstukt och krigslydnad inom hären.
Striden vid Landrecies hade stått den 26 April
1794, och kort derefter beordrades Bernadotte
till Ardenner-armén. För att komma dit hade han
en väglängd af omkring 9 svenska mil, hvilken han
förmådde sin brigad att tillryggalägga på 48 timmar
under oupphörliga strider, utan att fiendens ständigt
förnyade anfall kunde hindra hans framtågande. Den
här, Bernadottes brigad sålunda förstärkte, blef i
början af Juni förenad med Mosel-armén, hvarefter
båda fingo den gemensamma benämningen Sambre- och
Maas-armén, i hvars många strider under denna sommar
Bernadotte flitigt deltog. Särskildt bidrog han
väsentligt till Jourdans ryktbara seger vid Fleurus
den 26 Juni, i det han med storm intog två vigtiga
strategiska punkter, hvilkas besättande i betydlig mån
bestämde stridens utgång. Kleber, som sedermera vann
så stort rykte bland de franska härförarne och som
närmast kunde iakttaga hvad Bernadotte här uträttat,
skyndade efter stridens slut till honom, omfamnade
honom och utropade: »Du är det bästa generals-ämnet
vid hela armén! Du får icke längre vägra att mottaga
din grad!» Bernadotte anmäldes ock nu ånyo till
befordran och erhöll så fullmakt såsom brigad-general,
med särskild förklaring att det skedde »för tapperhet
och lysande bedrifter».
En ny sådan var Bernadottes deltagande i slaget vid
Jüllich den 2 Oktober 1794, då han med 12,000 man
måste tillkämpa sig öfvergången af Roer-floden,
ehuru han mot sig hade en betydlig öfverlägsen
fiendtlig styrka, understödd af ett fruktansvärdt
artilleri. Det lyckades emellertid, och han tog
flera kanoner, jemte fiendens hela tross. Kleber
rapporterade härom: »Jag kan icke nog berömma general
Bernadotte. Ständigt utsatt för den lifligaste eld,
gjorde han sina dispositioner med heroiskt lugn. Hans
outtröttliga mod har afgjort bataljens utgång.»
Segerns närmaste följd var, att fienden måste retirera
till Rhen, och fransmännen kunde företaga Maestrichts
belägring. Kleber fick detta uppdrag och kommenderade
Bernadotte att belägra fästet Wich, hvaraf Maestrichts
intagande berodde. Det skedde med sådan ihärdighet och
anfallen ordnades så skickligt, att Wich blef stormadt
18 dagar efter det löpgrafvarne blifvit öppnade,
hvarefter Maestricht kapitulerade. Bernadottes
belöning blef att få mottaga den österrikiska
garnisonen, 8,000 man, som inför honom nedlade sina
vapen, hvarpå följde hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
