Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större i början af fiendtligheterna, men kronprinsen
kunde dock ej lemna åsido de vigtiga planerna i
afseende å Norge, för att träda i spetsen för de ryska
härarna, och grefve Löwenhielm fick derför befallning
att svara, det konungen, af vänskap för kejsaren,
lemnat sitt bifall åt kronprinsens afresa till
ett möte med kejsaren, under vilkor att det endast
blefve fråga om ett sådant, ty befälet öfver de ryska
arméerna skulle medföra en lång frånvaro, hvilken ej
kunde vara annat än ganska skadlig för Sverige under
för handen varande omständigheter. Framställningen om
ett möte var äfven för Alexander i hög grad välkommen,
så mycket mera som han hoppades kunna genom sin
personliga övertalningsförmåga utverka ännu mera än
som skett genom fördraget, och så blef Åbo utsatt
till mötesplats.
Innan han reste till detta möte, mottog kronprinsen
i Örebro den 12 Augusti ett engelskt sändebud, lord
Cathcart, för att närmare bestämma förhållandena
mellan Sverige och England. De meddelanden, han hade
att lemna, voro hufvudsakligen, att, om England
bifölle Norges förening med Sverige, skedde det
endast i ändamål att förmå Sverige till aktivt
uppträdande mot Napoleon, i hvilket fall England
ville på allt möjligt sätt understödja denna nya
bundsförvandt i striden mot den gemensamma fienden;
men deremot kunde England icke bifalla ett direkt
och föregående anfall mot Norge, emedan det skulle
aflägsna från det väsentliga ändamålet. Tillika
önskade man några upplysningar rörande planen för det
blifvande fälttåget. Kronprinsen svarade, att någon
sådan icke kunde definitivt uppgöras, innan mötet i
Åbo föregått, hvilket Cathcart äfven medgaf; men för
öfrigt vidhöll Carl Johan sin åsigt, grundad så på
militäriska som politiska skäl, att frågan om Norges
förening med Sverige borde afgöras med Danmark, innan
han uppträdde på krigsskådeplatsen i Tyskland. Han
lät dock förstå, att han kunde frånträda sin plan att
anfalla Norge från landsidan, hvaröfver lord Cathcart
visade sin tillfredsställelse.
Under det dessa öfverläggningar pågingo, infann sig
i Örebro en engelsk kurir, medförande ratifikation å
fredsfördragen mellan England, å ena, samt Sverige och
Ryssland, å andra sidan. Tillika följde en skrifvelse
från engelska statssekreteraren för utrikes ärendena,
lord Castlereagh, till lord Cathcart, att den halfva
million pund sterling, svenska regeringen ytterligare
begärt, stäldes till dess förfogande, i fall Sverige
icke handlade ensamt för sina egna intressen, utan
äfven för den gemensamma saken. Dessutom innehöll
samma skrifvelse Englands preliminära biträdande
af förbundsfördraget mellan Sverige och Ryssland,
med undantag likväl af det deri öfverenskomna direkta
anfallet mot Norge. Skrifvelsens innehåll meddelades
kronprinsen af lord Cathcart, som af honom inbjöds
att, jemte Suchtelen, vara honom följaktig till det
utsatta mötet i Åbo.
En rysk fregatt hade för öfverfarten till Åbo blifvit
stäld till kronprinsens förfogande, men han föredrog
att göra resan dit å en svensk, och bland svenskar,
som åtföljde honom, böra särskildt nämnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
