Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brådstörtad fred. Tillika skedde under våren och sommaren
1812 storartade rustningar för den tillämnade
landstigningen på Seland, i enlighet med det mellan
Sverige och Ryssland ingångna fördraget. Redan den 17
Juni kom ock anmälan, att den i fördraget lofvade
ryska hjelphären var färdig till afsegling och de för
transporten afsedda fartygen försedda med lifsmedel
m. m. De till företaget utsedda svenska trupper
blefvo ock satta i tjenstbart stånd, att vid första
order kunna uppbryta, de särskilda regementenas
embarkeringsplatser bestämdes, och förberedelser
vidtogos för transporten af belägringsartilleri, tross
m. m. Öfveramiralen friherre Johan af Puke erhöll
öfverinseendet öfver embarkeringsanstalterna i alla
hamnarna samt förordnades till öfverbefälhafvare
öfver de i expeditionen deltagande krigsfartygen
så väl som öfver transportflottan. Till gemensam
samlings- och utgångspunkt utsågs Landskrona.
Dessutom anbefaltes sammandragning längs norska
gränsen af en observationshär, fördelad i tre
kårer, af hvilka den första skulle förläggas i och
omkring Uddevalla, den andra i Carlstad och den
tredje i Jemtland. Tillika fortsattes de hemliga
underhandlingarna med grefve Wedel-Jarlsberg,
för att i Norge bereda sinnena på den förestående
förändringen.
Allt var sålunda förberedt för det med
Ryssland öfverenskomna företaget; men åtskilliga
betänkligheter mötte dock ännu för dess verkställande — framför
allt engelska kabinettets tvekan att biträda
Petersburger-fördraget samt med sin flotta och med
subsidier understödja Sveriges planer å Norge; vidare
ovissheten om Alexander skulle ega nog ståndaktighet
att icke af de första motgångarna i kriget föranledas
till fred med Napoleon och frånträdande af förbundet
med Sverige; slutligen äfven otillräckligheten af
de stridskrafter, hvaröfver kronprinsen hade att
förfoga för den i fördraget aftalade diversionen i
norra Tyskland, så länge talrika franska trupper
der qvarstodo och Preussen fortfarande tillhörde
Frankrikes bundsförvandter. Dessa förhållanden gjorde
synnerlig varsamhet nödvändig, innan Sverige öppet
uppträdde såsom Frankrikes fiende; men de svenska
rustningarna verkade dock, att Napoleon fann sig böra
mellan Weichseln och Östersjön lemna två armékårer
af tillsammans 60,000 man, samt att de trupper,
han begärt från Danmark, för att aflösa den franska
observationshären i norra Tyskland, icke kunde lemnas,
så att förbundet med Sverige redan visat sig vara af
nytta för Ryssland och tydligen kunde blifva det ännu
mera, i samma mån de svenska stridskrafterna kunde
mera aktivt deltaga i kriget.
Detta insågs ock af kejsar Alexander, som fäste
särskild vigt vid Carl Johans personlighet
och vid flera tillfällen sökte förmå honom att
öfvertaga högsta befälet öfver de ryska härarna
under kriget. Redan i April 1811 hade han härom
talat med Stedingk, men fått till svar, att
kronprinsen omöjligen kunde lemna Sverige, så
länge han, under konungens sjukdom, der förestod
regeringen. Framställningen förnyades sedermera, i
synnerhet då oredan inom ryska högqvarteret blef allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
