Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att kunna åt sig bibehålla Norge, samt hos
österrikiska hofvet, hvilket Napoleon gifvit i
uppdrag att medla fred mellan Frankrike och England,
utverkat afsändande af ett österrikiskt sändebud,
baron Wessemberg, för att i London uppträda till
Danmarks fördel; men lord Castlereagh förklarade,
att England oåterkalleligt beslutat stå fast vid
förbundet mellan Sverige och Ryssland, samt att,
om Danmark icke kunde träffa någon uppgörelse med
dessa hof, hade det intet att hoppas af England.
Slutligen hade äfven Napoleon gjort ännu ett
försök att draga kronprinsen öfver på Frankrikes
sida. Det skedde med anledning af svenske chargé
d’affaires d’Ohssons begäran om sina pass, för att
enligt sin regerings befallning lemna Frankrike,
den 20 Januari 1813. Signeul blef då tillkallad af
hertigen af Bassano och sänd till Stockholm, med
uppdrag att tillkännagifva kejsarens lifliga önskan
om en förlikning; att han väl icke kunde lemna något
biträde åt Norges förening med Sverige, men ville
deremot icke allenast återlemna svenska Pomern, utan
dessutom öka svenska besittningarna i norra Tyskland
med ansenliga områden mellan Elbe och Östersjön;
att han ville lemna betydliga subsidier för att sätta
Sverige i stånd att uppträda med värdighet och kraft
i Tyskland; att kejsaren måhända endast helt kort
skulle stanna vid sina arméer; att han önskade freden,
men först sedan han vunnit några fördelar, och att,
ehuru kronprinsens politik gjort honom mycket ondt,
han likväl hade nog förtroende till hans karakter att
vilja lemna honom befälet öfver de franska härarna
i händelse af en förlikning.
Med dessa uppdrag ankom Signeul till Stockholm den
28 Januari; men hvad han denna gång hade att erbjuda
kunde ännu mindre än de föregående anbuden rubba
Sveriges förbindelser med Ryssland och England,
och Signeul fick återvända utan att hafva något
uträttat. Närmaste följden häraf blef en not, som den
13 Februari af hertigen af Bassano lemnades d’Ohsson,
jemte hans pass, och hvari Napoleon, bittert anklagade
kronprinsen att genom en illa riktad ärelystnad
förleda Sverige till ett af de största politiska
misstag, som någonsin blifvit begångna, samt sökte
göra honom förhatlig för sina nya landsmän såsom
följande ett för Sverige förderfligt system. Härpå
svarade kronprinsen i ett bref af den 23 Mars, hvilket
icke heller skonade Napoleon och trycktes i tusentals
exemplar, som spredos i Frankrike och Tyskland samt
hos Napoleon framkallade den häftigaste förbittring.
Striden mellan båda måste dock afgöras med helt
andra vapen, och på ingendera sidan saknades håg
dertill. Kronprinsen hade emellertid äfven af
det senaste fördraget med England icke funnit sig
föranlåten att frånträda sin ursprungliga plan,
som afsåg Norges förvärfvande före uppträdandet i
Tyskland. Han tolkade nemligen detta fördrag så,
att anfallet mot Danmark skulle ske medelst de i
Tyskland landsatta svenska trupperna, i förening med
den ryska hjelphären, medan engelska flottan skulle
blokera Seland och en svensk här infalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
