Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Norge. Härom underrättade han i skrifvelser af den
17 Mars och 6 April kejsar Alexander och den till
honom afsände grefve Gustaf Löwenhielm, samt begärde,
att de utlofvade ryska hjelptrupperna i enlighet med
denna operationsplan måtte sändas till Mecklenburg
för att der förena sig med svenskarne. Tillika
sökte han inleda en vänlig uppgörelse med Danmark;
men denna uppgörelse så väl som den tillämnade
operationsplanen mötte ett oväntadt hinder genom furst
Dolgoruckis ankomst till Köpenhamn och de uppdrag han
påstod sig ega från kejsar Alexander till danska
hofvet, hvilka gingo ut på att till lägligare tid
uppskjuta frågan om Norges afträdande till Sverige,
om Danmark genast biträdde koalitionen mot Frankrike
och förenade sina stridskrafter med de öfriga mot
Frankrike förbundnes. Dolgorucki föreslog vidare,
att danska trupperna skulle tåga mot Rhen och sätta
sig i besittning af så väl Hamburg och Lübeck
som förra konungariket Holland, samt förklarade å
kejsarens vägnar, att, om konungen genast bestämde
sig, ville kejsaren gifva honom sitt hedersord att
icke nedlägga vapen förr, än han gjort Danmark till
en stat af öfvervägande inflytande.
En af Rosenkrantz och Dolgorucki undertecknad
hemlig konvenvention blef ock uppgjord, enligt
hvilken danska trupper skulle besätta Hamburg,
Lübeck och Trawemünde samt efter freden med England
göra gemensam sak med Ryssland, hvaremot kejsaren
garanterade Danmark bibehållandet af Norge och lofvade
sin bemedling i freden med England. I öfrigt förbehöll
sig Danmark landvinningar i Tyskland ända till
Ostfrisland och framkastade anspråk på Hollands tron
för prins Christian, samt lofvade att på dessa vilkor
ställa 25,000 man till Rysslands förfogande. Under
så lysande förhoppningar gaf ock danska hofvet ett
stolt afböjande svar å de svenska framställningarna.
När underrättelsen om detta Dolgoruckis uppträdande
i Köpenhamn kom till Stockholm, väckte den stor
bestörtning och oro, i följd af de tvifvel om kejsar
Alexanders pålitlighet, som deraf framkallades, och
denna oro ökades ytterligare, då kejsaren i ett bref
af den 22 Mars förklarade, att han, utan att sjelf
löpa stor fara, icke kunde, då nya franska härmassor
voro i anryckande, afstå från sina stridskrafter en
styrka af 35,000 man till ett företag, hvars direkta
nytta för koalition åtminstone för tillfället syntes
honom ganska tvetydig — en förklaring, som blifvit
afgifven, sedan grefve Löwenhielm upplyst kejsaren
om kronprinsens afsigt att med de till Tyskland
öfverförda trupperna först tvinga Danmark till
Norges afträdande och ej förr än derefter deltaga i
koalitionskriget. Denna förklaring kunde innebära
ett slags bekräftelse på de löften, Dolgorucki
gifvit i Köpenhamn, och antyda ett frånträdande af
Alexanders förpligtelser i afseende å Norges förening
med Sverige, hvarföre kronprinsen skyndade att i en
skrifvelse till kejsaren af den 7 April öppet uttala
dessa sina bekymmer, och för att tillika bringa
förhållandena till Danmark på det klara lät han ännu
en gång för danska kabinettet framställa grunderna
för den enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
