Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möjliga fredliga uppgörelsen mellan båda rikena,
nemligen Norges omedelbara afträdande till Sverige,
hvaremot Sverige afstod från alla anspråk på
ersättning för den skada, danske kapare tillfogat
svenska handeln, och förband sig att inom ett år
till Danmark betala 2 millioner rdr, äfvensom att
i fulltaligt skick underhålla på kontinenten en här
af minst 35,000 man, ända till dess Danmark erhållit
en mot Norges afträdande fullt svarande ersättning,
i hvilken Pomern komme att innefattas.
Svaret å detta Sveriges ultimatum dröjde temligen
länge och inträffade först i början af Maj. Det
innehöll en bestämd vägran att tillfredsställa
Sverige, hvarefter danska sändebudet erhöll befallning
att lemna Stockholm och det svenska Köpenhamn. Tillika
beslöt nu danske konungen att till Norge skicka
arfprinsen Christian Fredrik, för att i egenskap
af ståthållare öfvertaga högsta ledningen af Norges
civila och militära förvaltning. Dessutom öfvergaf
Fredrik VI nu helt och hållet det vacklande politiska
system, han en tid följt, och slöt sig åter till den
ånyo segrande Napoleon. Han befalte derföre de danske
generalerne förena sig med de franska trupperna och
skickade presidenten Kaas till Napoleon, med uppdrag
att underhandla om ett nära förbund mellan Danmark
och Frankrike.
Af det stora krigets utgång måste således Norges
förening med Sverige blifva beroende; men äfven efter
Alexanders senaste förklaring ville Carl Johan ej
finna sig uti att förändra sin operationsplan, utan
vidhöll sin uppfattning af de ingångna fördragen,
att de i Tyskland förenade svenska, ryska och
preussiska trupperna skulle först genom ett anfall
mot Danmark tvinga detta rike till Norges afträdande
och derefter deltaga i koalitionskriget.
Kort efter fördragets afslutande med England den
3 Mars begynte rustningarna till det förestående
fälttåget i Tyskland. Den 24 Mars afseglade
generallöjtnanten Sandels från Carlskrona till
Stralsund med 5,000 man, afsedda att utgöra kärnan
af de till Tyskland bestämda truppernas första
fördelning. Dessa truppers styrka bestämdes till
omkring 30,000 man i tre fördelningar, af hvilka,
sedan trupperna under April och Maj månader efter
hand öfverkommit till Pomern, som redan förut var af
fransmännen utrymdt, den första, under generalmajoren
Anders Fredrik Skjöldebrands befäl, förlades kring
Greifswald; den andra, under generalmajoren friherre
Carl Henrik Posse, kring Rostock, och den tredje,
under generallöjtnanten friherre Georg Carl von
Döbeln, kring Wismar. Redan i April ankom generalen
friherre Carl Johan Adlercreutz och tog befälet
öfver de då till Pomern anlända trupperna, omkring
12,000 man.
Den 26 April lemnade kronprinsen Stockholm för att
äfven begifva sig till Pomern, men tog en omväg
åt rikets vestra landskap, för att inspektera
den under fältmarskalken grefve Hans Henrik von
Essens befäl der förlagda här, besökte Göteborg,
Halmstad och Helsingborg, der han fick den glädjande
underrättelsen, att Alexander från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
