Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1815
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 17 Juni aflät särskilda utskottet ett betänkande,
till hvilket grefve Schwerin bifogat ett ännu
utförligare och i skarpare ordalag affattadt, hvilket
tydligen legat till grund för det förra, och i båda
dessa betänkanden skildrades landets ställning såsom
högst bekymmersam.
Mot den mörka skildringen i dessa betänkanden
uppträdde dåvarande landshöfdingen i Falun Hans Järta
med en, som utföll helt annorlunda. Han visade, att,
oaktadt flera olyckor eller kostsamma uppoffringar,
hvilka i många afseenden pröfvat rikets äfven genom
förlusten af Finland förminskade krafter, hade
under de nio år, då Sverige, alltsedan 1806, nästan
oafbrutet befunnit sig i krig eller krigstillstånd,
åkerbruket varit och vore ännu i synbar tillväxt,
åtskilliga äldre näringar blifvit utvidgade och nya
danade, handeln tagit en sjelfständigare riktning och
en vidsträcktare fart än någonsin tillförene, samt,
sedan hindren för bergverksrörelsen jemväl upphört,
det hela af nationalproduktionen onekligen blifvit
ökadt. Staten, som egt förmåga att efter den svåra
missväxten 1812 undsätta de nödlidande provinserna,
hade kunnat göra betydliga spanmålsupplag för kommande
behof. Rikets försvarsverk hade blifvit befästadt
genom större och dyrbarare krigsförråd. Åtskilliga
nyttiga allmänna byggnader och inrättningar hade
blifvit verkstälda. Med sådana bevarade krafter
hade Sverige efter nioåriga krig omsider återvunnit
fredslugnet. »För sju år sedan föraktadt, hotadt att
styckas mellan sina grannar och misströstande om sin
räddning, står det nu ibland Europas stater ärofullt,
tryggadt genom sin förening med ett annat rike,
hvilande på sin egen styrka och kännande den.»
Denna framställning af förhållandena visar
omisskänligt, att utskottets skildring af den rådande
nöden varit i hög grad öfverdrifven, likasom andre
författare ådagalagt, att utskottets sifferuppgifter
voro i flera hänseenden felaktiga; men den större
allmänheten var dock öfvertygad om sanningen af
utskottets påståenden, och äfven vid de följande
riksdagarne begagnade oppositionen samma taktik att
skildra förhållandena så mörka som möjligt, hvarvid
den flitigt biträddes af en stor del utaf pressen,
ehuru de samhällsklasser, hvilka skildrades såsom mest
lidande och betryckta, år från år stigit i välstånd.
Under öfverläggningarna om »den allmänna nöden
i landet och sättet att den afhjelpa» skedde
i borgareståndet ett häftigt angrepp mot de
i Sverige bosatte judar, som förklarades hafva
föranledt snart sagdt alla de olyckor, hvaraf riket
ansågs hotadt. De hade öfversvämmat landet med
utländska öfverflödsvaror, hade varit de djerfvaste
lurendrejarne i Göteborg, hade varit egentliga
skulden till det lägervall, hvari svenska medborgares
näringsgrenar befunno sig; genom deras vexelvingleri
hade kursen stegrats, o. s. v. Äfven inom de öfriga
stånden hade judarne flere vedersakare, men funno
dock äfven försvarare, och särskilda utskottet, till
hvilket denna fråga hänsköts, instämde icke i den
inom borgareståndet rådande hätska tonen mot judarne,
utan aflät ett i liberal och fördragsam anda affattadt
betänkande, med förslag till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
