Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Carl XIV Johans regering. Carl Johan konung, 1818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Carl XIV Johans regering.
Carl Johan konung, 1818.
Så snart, den 5 Februari 1818, Carl XIII:s lif
slocknat, begaf sig den nye konungen till det
rum å slottet, der statsrådet var församladt,
och afgaf inför detta sin konungaförsäkran samt
mottog dess ed. Underrättelsen om det inträffade
regentombytet sändes genast till alla delar af riket,
och ingenstädes förspordes ringaste tvekan att
erkänna Carl Johan för Sveriges konung, hvarigenom
således på ett ganska öfvertygande sätt visade
sig sanningslösheten af det i utländska tidningar
spridda rykte, att i Sverige ett mäktigt parti
vore fiendtligt mot den nya dynastien och aldrig
skulle tillåta densamma intaga svenska tronen. Man
var likväl vid svenska hofvet icke utan oro för de
öfriga hofvens hållning vid detta tillfälle och
framför allt för kejsar Alexanders, till hvilken
man, allt sedan han åtagit sig förmynderskapet för
Gustaf Adolfs barn, ej hyste fullt förtroende och med
hvilken dessutom en viss spänning inträdt i följd
af stridigheterna rörande Norges andel i danska
statsskulden, om hvilka mera här nedan. Svenske
ministern i Petersburg grefve Carl Axel Löwenhielm
skyndade genast efter mottagandet af underrättelsen
om Carl XIII:s död till Moskwa, der kejsaren för
tillfället vistades, och hade tillfredsställelsen
att genast efter sitt första sammanträffande med
kejsaren kunna underrätta Carl Johan, att Alexanders
välönskningar städse skulle följa den nye monarken,
samt att hans vänskap och tillgifvenhet under inga
förhållanden skulle svika. Från kejsaren afgick också
en lyckönskningsskrifvelse, ännu innan han mottagit
det officiela tillkännagifvandet, hvilket framfördes
af grefve Gustaf Löwenhielm, som vid sin återresa
till Sverige medförde ytterligare försäkringar om
Alexanders vänskapliga tänkesätt.
Vid hofvet i Paris, legitimitetens dåvarande
hufvudsäte, sökte en dess ifrigaste förfäktare,
vid underrättelsen om regentombytet i Sverige,
öfvertyga Ludvig XVIII, att Gustaf Adolf ej
skulle underlåta att söka återvinna sin krona,
hvarvid Bourbonska huset, som företrädesvis hade
till pligt att upprätthålla legitimitetsprincipen,
borde gifva honom sitt understöd, samt utbredde sig
tillika i loford öfver Gustaf Adolfs oegennytta,
dygd och mod; men Ludvig XVIII anmärkte, att Gustaf
Adolf velat kopiera Carl XII, hvilket redan var ett
bevis på inskränkta förståndsförmögenheter; kopian
hade dessutom blifvit vida underlägsen originalet,
och då man framhöll inkonseqvensen af att samma
makter, som offrat så mycket blod och guld för att
störta en inkräktare, nu ville tillåta en annan att
fredligt intaga tronen, svarade han: »Kom dock ihåg,
att Bernadotte icke olagligen tillryckt sig kronan,
utan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:48:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/10/0192.html
