Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - RIksdage 1840, 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
må användas till räntor och öfriga omkostnader
för gälden; af biskopen i Linköping J. J. Hedrén,
hvilken på ungefär samma skäl, ehuru utförligare
och ännu bjertare framhållna, som grefve Horn i sin
reservation anfört, ansåg skulden böra af rikets
ständer erkännas och ett årligt extra anslag af
100,000 rdr anvisas till dess betäckande; af prostarne
Christian Stenhammar och Erik Agrell, som likaledes
tillstyrkte anvisande af 100,000 rdr årligen till
skuldens betäckande, samt af herr Gustaf Moberg,
den ende reservanten bland utskottets ledamöter af
borgareståndet, som tillstyrkte, att, under afvaktan
i hvad mån någon ersättningsskyldighet kunde konungens
rådgifvare af riksrätten ådömas, intill nästa riksdag
måtte anslås en summa, motsvarande de årliga räntorna
efter 5 procent å det återstående skuldbeloppet.
Betänkandet föredrogs i borgareståndet den 18 Februari
1841, då diskussionen öppnades af herr Thore Petré
med ett mycket utförligt anförande, i hvilket han i
synnerhet sökte visa, att de förhoppningar, rikets
ständer fästat vid den nya departementalstyrelsen,
gått upp i rök genom denna styrelses overksamhet
uti alla på dess handläggning ankommande vigtigare
riksdagsärenden. Hade den nye rådgifvaren tillstyrkt
kongl. maj:t att till ständerna aflåta en proposition,
med öppet tillkännagifvande af kabinettskassans
skuldsättning, alla omständigheterna dervid och
den i anledning deraf uppkomna förlägenheten,
samt äskande rikets ständers mellankomst, såsom
ett oeftergifligt vilkor för möjligheten att
rådgifvarne kunde med säkerhet, lugn och kraft
fortfara i deras vigtiga kall; så hade de lemnat
en betydande garanti för sina afsigters redlighet,
för otillgängligheten af förställning och fruktan,
och de hade ådagalagt sin fasta vilja att »undvika de
förre rådgifvarnes villfarelser och misstag, de hade
skingrat flera oroande föreställningar, att den nya
regeringen endast vore en omklädnad af den gamla,
endast en fortsättning af ett föråldradt system,
lika främmande för landets ställning och behof
som obekant med konstitutionalitetens fordringar,
lika osäkert och vacklande i administrativa företag
som oefterrättligt och sväfvande i begreppen om
en styrelses maktfullkomlighet och sanna ära». Då
emellertid ett sådant öppet tillkännagifvande
af kabinettskassans ställning icke egt rum,
utan upplysningarna derom måst framtvingas, och
förespeglingarna om de vådliga följderna af vägradt
bifall till det begärda anslaget vore haltlösa,
tillstyrkte talaren, att ståndet ville låta bero vid
utskottets afgifna betänkande.
Detsamma tillstyrktes af ytterligare 25 bland
ståndets ledamöter, hvaremot 28 yrkade återremiss,
de flesta för vinnande af närmare upplysningar, några
äfven för att anslag till skuldens betäckande måtte
beviljas. Betänkandet blef sålunda till statsutskottet
återremiteradt.
Hos adeln förekom betänkandet den 27 Februari
och blef, efter en lång och liflig öfverläggning,
utan votering återremitteradt, hvilket af de fleste
talarne blifvit yrkadt i syftning att få tillgångar
till skuldens betäckande anvisade.
Bondeståndet, som äfven den 27 Februari
företog pröfningen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
