Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar I.
57
oförgängligt lefva. De tänkesätt, konungen hyste för
sin gemål, för sin ätt, för sina folk, den känsla, med
hvilken han, redan öfverväldigad af sjukdomens makt,
tog afsked från sitt verksamma lif och otvifvelaktigt
äfven från de lefvandes rike, har han på ett sätt,
som klart upplyser hans sinnelag, uttalat i slutet
af sitt den 17 Juni 1857 upprättade testamente. Så
lyda dessa afskedsord af de förenade rikenas konung:
»Slutligen, och då jag upphör att lefva, må dessa blad
förvara uttrycken af min tacksamhet för den ömhet och
innerliga kärlek, hvarmed jag af en älskad gemål varit
omhägnad, för den lycka och glans hennes sällsporda
dygder och höga förstånd spridt öfver konungaborg
och rike; för den lydnad och det förtroende, älskade
barn mig städse visat; för det fosterländska nit,
hvarmed mina söner understödt min regerings omsorger;
för den tillgifvenhet och enighet, som dem sins
emellan förenat; för den trofasta redlighet, hvarmed
embetsmän och tjenare utfört sina värf och uppfylt
sina åligganden, samt för den kärlek och välvilja,
med hvilken jag af mina trogna folk varit omfattad.»
»Hvile öfver riken och konungahus fortfarande den
Högs tes välsignelse och nåd!»
»Sådan min bön uti närvarande stund!»
»Sådan min sista suck!»
Stilla, plågfria, nästan omärkligt nalkades de sista
stunderna. Skärtorsdagen den 21 April 1859 gick
konungen till skrift och emottog nattvarden. Ännu
den 4 Juli visade sig hos honom så mycken styrka,
att den kungliga familjen kunde glädjas åt denna hans
sista födelsedag; han talade åter, deltog i hvad som
tilldrog sig omkring honom och emottog de blommor,
som räcktes honom af hans späda sondotters hand. Det
var de sista matta strålarne af den nedgående
solen. Genast dagen derefter inträdde oroande symptom,
hvilka snart tilltogo; krafterna sjönko hastigt, och
den 8 Juli 1859, klockan 8 på morgonen, inslumrade
konung Oscar i sin älskade gemåls armar, omgifven
af sin åldriga moder och alla sina barn, stilla,
utan plågor, utan kamp, till ett bättre lif.»
Efter hans död hördes från mångfaldiga olika håll,
äfven sådana, som under hans lifstid visst icke visat
belåtenhet eller prisat regeringsåtgärderna, rikliga
uttryck af saknad och erkännande af den hädangångnes
många och stora förtjenster. I detta hänseende täflade
både svenska och norska, ja, äfven utländska tidningar
med hvarandra.
Vedersakare saknade emellertid konung Oscar lika litet
som hvarje framstående personlighet, i synnerhet
på hans upphöjdii plats, i samhället. Till dem,
hörde dels åtskillige konservative, som hos honom
klandrade alltför liberala åsigter, hvilka skulle
föra honom in på ett sluttande plan, som slutligen
skulle leda till hela landets förderf; dels en mängd
ultra-radikale, som funno honom icke nog liberal och
betraktade hans åtgärder i liberal riktning endast
såsom halfheter. Hos icke så få röjde sig äfven
temligen påtagligt en viss missräkning, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
