Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1856-1858 - Oscar I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Oscar I.
betygade sin tacksamhet för de åtgärder, kongl. rnaj:t
vidtagit till beredande af omförmälda frågas lösning,
samt sin tillfredsställelse öfver det önskvärda och
vigtiga mål, som derigenom vunnits.
Under riksdagen hade för öfrigt konungens tredje son
Oscar, hertig af Östergötland, firat sin förmälning
med prinsessan Sofia af Nassau; men konung Oscar
fick ej länge glädjas häråt. Hans helsa, som aldrig
varit fullt återstäld efter den långvariga sjukdomen
åren 1852 och 1853, hade under våren 1857 betydligt
försvagats, och sedan han under sommaren detta är
begagnat hafsbaden vid Särö, utan att den deraf
väntade förbättringen inträffat, nödgades han,
vid återkomsten derifrån, i aflåtna propositioner
till svenska riksdagen och norska stortinget den ii
September 1857 förklara, att han icke längre kunde
befatta sig med riksstyrelsen, hvars förande han
önskade skulle öfverlemnas till kronprinsen Carl,
som redan var Norges vice konung. Ständerna lemnade
härtill sitt bifall, och den 25 September öfvertogs
riksstyrelsen af kronprinsen med full konungslig makt
och myndighet.
Den 10 Mars 1858 afslutades riksdagen, den sista
under konung Oscar I:s regering samt tillika en
af de längsta och på resultat rikaste under hela
vårt nya statsskick. Den hade, utom de vigtiga
besluten rörande utvidgad religionsfrihet, omfattande
förändringar i allmänna lagen, statens Öfvertagande
af jernvägsanläggningar m. m., äfven medfört en
förändring i borgareståndets sammansättning af
icke ringa politisk betydenhet, då inrymmandet
i borgareståndet af egare till hus och tomter i
städerna, utan afseende på idkandet af borgerliga
yrken, innebar en ganska omfattande förändring i detta
stånds sammansättning, och följderna deraf framträdde
under de följande riksdagarna, om ock ej genast så
märkbart som de af bruksegares inrymmande, i detta
stånd, hvilket med hrr Petrés och Waerns inträde i
detta stånd tycktes med ens gifva det ett helt nytt
skaplynne.
Oscar I.
Konung Oscar kom icke vidare i utöfning af
konungamakten. Deri domning, som under våren
1857 börjat lägga sig öfver både hans själs-och
kroppskrafter, tilltog mer och mer, och de
båda sista åren af hans lefnad var ett ständigt
aftynande. »Teckningen af denna tid», heter det
i personalierna, »skulle endast vara en tafla
af oafbrutet, med tålamod buret lidande. Aldrig
hördes, under plågornas och aftynandets långsamt
förlidande timmar, en klagan komma Öfver konungens
läppar. Älskade barns tillgifvenhet, folkens djupa
deltagande voro egnade att lindra hans smärtor, och
om en vårdande kärlek kan förljufva det jordiska
lidandets stunder, så har visserligen aldrig en
ömmare, outtröttligare, mera sjelfuppofifrande
omsorg stått vid en sjukbädd än den, som egnades
konung Oscar af hans i döden älskande gemål. Upphöjd
öfver menskligt pris, skall den i de nordiska folkens
tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
