Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1862, 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1862, 1863.
81
rådman Björck en anhållan hos kongl, maj:t, att
svenska regeringen måtte i samverkan med andra stater,
som garanterat Wienertraktaten af 1815, å diplomatisk
väg påyrka konungariket Polens återupprättande.
Dessa motioner remitterades till allmänna besvärs-
och ekonomi^ utskottet, som i sitt betänkande
yttrade, att »hvad svenska folket känner vid
åsynen af Polens lidande har det skyndat att
uppenbara. I alla landsändar hafva dessa sympatier
gifvit sig uttryck på ett otvetydigt sätt, och
underrättelsen härom har blifvit spridd förmedelst
de snabba kommunikationsmedel, af hvilka vår tid
är i besittning». Svenska folkets deltagande för
det olyckliga Polen vore sålunda uppenbart; men
då frågan om sättet, hvarpå Sverige lämpligast må
ingripa i främmande länders angelägenheter, borde vara
öfverlemnad åt regeringen, som ensam hade tillgång
till de för vidtagande af åtgärder i detta hänseende
erforderliga upplysningar. »Då härtill kommer, att
rikets ständer äro förvissade derom, att den svenska
regeringen i sin politik i förevarande som i hvarje
dylik fråga handlar efter hvad Sveriges värdighet
kräfver och efter dess folks för regeringen kända
önskningar, der dessa kunna göras gällande, utan att
landets sanna intressen blottställas»; så hemstälde
utskottet, att ifrågavarande motioner icke mätte till
någon rikets ständers åtgärd föranleda.
Sådant blef ock ständernas beslut. Hos alla stånd
voro diskussionerna särdeles lifliga och deltagandet
för det olyckliga Polen röjde sig varmt och allmänt;
men man insåg tillika, att något aktivt ingripande
i förhållandena från Sveriges sida ej kunde af
riksdagen ifrågasättas, och man hyste i alla stånden
det förtroende till regeringen, att sättet för dess
tillvägagående helt och hållet öfverlemnades åt dess
eget bepröfvande.
Det förtroende, ständerna sålunda visat regeringen,
röjde sig äfven i en annan våra förhållanden till
utländska makter berörande fråga af långt större vigt
och som ock rörde oss långt närmare.
Sedan det här ofvan omnämnda krig mellan Danmark,
Preussen och Tyska förbundet, hvarunder konung Oscar
så verksamt sökt medla till Danmarks fördel, slutats
genom freden i Berlin den 2 Juli 1850, hade nya
stridigheter uppstått mellan Danmark och Tyskland,
i följd af danska tronföljdens ordnande efter
Oldenburgska ättens utslocknande vid Fredrik VILs
död, emedan hvarken han eller hans åldrige farbroder
Ferdinand, närmaste tronarfvingen efter honom, hade
några manliga afkomlingar, och arfföljds-ordningen
i Danmark, enligt der gällande grundlag, var olika
med den, som, enligt äldre arfslagar, var gällande
i Holstein. Inom Danmark önskade man ifrigt att
bibehålla hela danska monarkien ostyckad; i Tyskland
åter ville man skilja hertigdömena Holstein och
Sleswig från konungariket Danmark och få Sleswig,
hvilket den föregående tvisten hufvudsakligen gält,
närmare införlifvadt med Tyska förbundet. Stormakterna
förklarade sig emellertid för upprätthållande af
danska rikets integritet, och så blef, på en kongress
i London den 8 Maj 1852, öfverenskommet samt af
England, Frankrike,
Starbäck o, Bäckström, Ber, ur Sv, Hist, XL
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
