Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1862, 1863
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Carl XV.
Ryssland, Preussen, Österrike, Sverige oeh Norge
garanteradt, att, efter Oldenburgska husets utgång på
manslinien, skulle hela danska riket tillfalla prins
Christian af Gliicksburg, som under det föregående
kriget varit i dansk tjenst och var förmäld med en
systerdotter till Christian VIII. Åtskilliga försök
gjordes sedermera att närmare förena Sleswig med
det egentliga konungariket Danmark; men de mötte
ständiga protester från de tyska hertigdömena,
understödda af Tyska förbundet. Slutligen och
efter flitiga notvexlingår med engelska, preussiska,
franska, ryska och svenska kabinetten utfärdade konung
Fredrik VII den 30 Mars 1863 ett »patent», hvarigenom
Holstein och Lauenburg söndrades från monarkien och
skulle erhålla en egen författning-, men Sleswig
fortfarande vara förenadt med monarkien, enligt den
förut gällande ständerförfattningen. Härigenom blefvo
likväl förhållandena ännu mera invecklade, ty inom
de tyska delarne af danska riket, så väl som inom
Tyskland i öfrigt, förklarade man sig allmänt mot
den vidtagna åtgärden. Sleswig vore lika litet som
Holstein en dansk provins, utan ett sjelfständigt
hertigdöme, nära förbundet med Holstein och med
aldrig uppgifven rätt till en för båda hertigdömena
gemensam koristi-tutionel förbindelse och författning,
samt till en särskild arfföljds-ord-ning. Äfven
Österrikiska och preussiska kabinetten »protesterade
mot den danska regeringsåtgärden, såsom stridande
mot de öfverenskom-melser, hvilka träffats 1852
och i förlitande hvarpå båda makterna samtyckt
att återställa hertigdömena under danske konungens
lydnad. Tyska förbundsdagen protesterade likaledes
mot hvarje försök å Danmarks sida att skilja Sleswigs
statsförfattning och förvaltning från Hol-steins
i vidsträcktare mån, än som var förenligt med
öfverenskommelsen under åren 1851 och 1852, äfvensom
mot hvarje steg till Sleswigs införlifvande med
Danmark, och då danska regeringen lemnade ett vägrande
svar å förbundsdagens yrkande, beslöt förbundsdagen
den i Oktober 1863 med vapenmakt bringa sitt yrkande
till verkställighet.
För att mota det hotande anfallet hade
Danmark föga utsigt till bistånd från de öfriga
makterna. Engelska kabinettet visade ingen håg att
från sina bemedlirigsförslag, hvarmed det för öfrigt
var ganska frikostigt, öfvergå till handling. Det
franska, osäkert om Englands medverkan, derest
det blefve fråga att genomdrifva medlingsförslagen,
ansåg sig ej kunna gå längre än till dessa. Ryssland,
bundet af tilldragelserna i Polen, vågade ej bryta
med de tyska stormakterna. Således återstod, bland
de bundsförvandter, på hvilka danska regeringen
trott sig kunna lita, endast Sverige-Norge. Dit
vände sig ock helst Danmarks både konung och
folk. I samma mån de ständiga trakasserierna från
de tyska staterna hos flertalet af danska folket
väckt en bestämd motvilja mot hvarje närmande till
Tyskland, hade de skandinaviska rikena mer och mer
betraktats såsom Danmarks naturliga bundsförvandter
mot tyskt förtryck. Den svensk-norska regeringen
visade sig äfven villigt gå Danmarks önskningar till
mötes. Konung Oscar hade, såsom här "ofvan är visadt,
gjort Danmark väsentliga tjenster under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
