Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1865, 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen i86j, 1866.
89
skussionen, utan för att tillkännagifva, att han
vid den kommande voteringen skulle nedlägga ett nej,
hvarefter 30 talare uppträdde mot förslaget, flere
deribland n^ed längre anföranden, såsom öfversten
G. G. H. Stjerngranat, godsegaren grefve Gösta
Posse, löjtnanten Oscar von Knorring, öfversten
frih. Rudolf Klinckowström, protokollssekreteraren
J. F. Ph. Flach, kammarherren A. F. Liljenstolpe,
kaptenen Maurits Brakel, landshöfdingen grefve Erik
Sparre, förre statsrådet grefve Henning Hamilton,
öfverceremonimästaren grefve C. A. Ph. von Saltza,
förre statsrådet presidenten grefve Carl Göran Mörner^
kammarherren frih. Rudolf Cederström, professorn Knut
Olivecrona, sedermera justitieråd, landssekreteraren
Curry Treffenberg, sedermera landshöfding, majoren
A. R, von Kretiner, m. fl. I kortare anföranden
afstyrktes det hvilande förslagets antagande af förre
statsministern för utrikes ärendena frih. A. E. Ihre,
frih. Erik Leijonhufvud, grefve Arvid Posse m. fl.
I allmänhet anmärktes mot förslaget, att det
inskränkte konungens myndighet, emedan konungens
rätt att medelst adelsmäns nämnande insätta personer
i en fjerdedel af representationen genom förslaget
tillintetgjordes; emedan konungens rätt att ändra
kommunal-lagarna, såsom hörande till den ekonomiska
lagstiftningen, genom detsamma fråntogs honom;
emedan det satte kyrkomötet såsom en makt öfver
både konung och ständer, i fråga om rättigheten att
stifta, upphäfva’eller förändra kyrkolag; emedan,
genom de tätt på hvarandra följande riksdagarna,
konungamakten blefve till väsentlig grad endast
verkställare af riksdagens beslut, samt emedan andra
kammaren, genom sin makt i bevillningsfrågor, skulle,
utan konungens samtycke, kunna ändra grundlagarna,
i hvad de stödja sig på bevillning eller taxering
för valrätt eller valbarhet.
Mot förslaget anmärktes vidare, att det alltför mycket
gynnade en enda samhällsklass. Den besutna allmogen
kunde nemligen tillsätta alla ledamöterne för landet
inom andra kammaren och sålunda dess vida öfvervägande
flertal. Den kunde tillika tillsätta landstingsmän i
de flesta af rikets län, och då långt flera ledamöter
i första kammaren tillsattes af landstingen än af
stadsfullmäktige, kunde samma samhällsklass äfven
der vinna en öfvervägande majoritet. Men om makten
lägges i händerna på en enda klass, så blefve
denna snart enväldig och de öfrigas frihet vore
förbi. Saken förbättrades icke derigenom, att den
gynnade klassen är den talrikare, icke ens, om den
inom sig egde den högsta intelligensen, hvilket här
icke vore fallet. Då det hvilande förslaget sålunda
icke lemnade någon rätt åt en’minoritet af bildade,
upplysta och fosterlandsälskande män att göra sin
röst hörd, vore det förkastligt.
Mot sättet för de båda kamrarnes bildande
anmärktes för öfrigt, att penningen var den enda
bestämnings-grunden så väl för valrättighet som för
valbarhet; att då bevillhingsbelo.ppet utgjorde en
sådan beslämningsgrund, komme denna att försvinna,
derest bevillningen upphörde att utgå, eller vissa
samhällsklasser, t. ex, embets- och tjenste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
