Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1865, 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Carl XV.
kunde föreställa sig, att detsamma skulle lyckas
förena de stridiga meningarna, derest man förkastade
det af regeringen framlagda, af de två folkvalda
stånden nära enhälligt antagna samt af allnjänna
meningen i hela larklet med värma omfattade förslaget,
så kunde det nya betraktas endast såsom ett försök att
"ytterligare bibehålla det representationssätt, man
föregifvit sig vilja förbättra. Omisskänligen utgjorde
ock det nya förslaget ett ganska öfvertygande bevis,
att det är vida lättare att klandra ett förslag än
att uppgöra ett mera antagligt.
Anmärkningarna mot det hvilande förslaget blefvo för
öfrigt icke obesvarade. Påståendet, att det skulle
mer än ståndsförfattningen försvaga konungamakten
vederlades genom erinran att denna makt aldrig
varit mera försvagad än under frihetstiden, då
ståndsförfattningen mest florerade, samt att ännu
så sent som vid 1840 års riksdag regeringen ej kunde
genomdrifva någon enda proposition af politisk vigt,
i följd af den då rådande splittringen inom stånden,
hvilken lätt kunde åter inträda, om det kungliga
förslaget förkastades. Blefve detta antaget, så
komme en verklig majoritet inom representationen
att bestämma besluten och dessa sålunda blifva
beroende icke af de särskilda ståndens ställning till
hvarandra, utan af folkets och dess ombuds förtroende
till konungen och hans regering, hvilket förtroende
vore det enda, som gjorde den konstitutionela
konungamakten stark. Det hvilande förslaget tillade
för öfrigt konungen ökad makt genom rättigheten att
när som helst kunna upplösa riksdagen eller endera af
kamrarna, samt genom stadgandet att vid urtima riksdag
endast konungens framställningar kunna till behandling
förekomma. I allmänhet berodde statsskickets styrka på
samdrägten mellan konungamakten och folkmakten.’ Det
blefve svagare i samma mån denna samdrägt rubbades,
såsom ofta nog varit fallet under ståndsförfattningen
och hvilket skulle ytterligare inträffa, om den
rådande splittringen finge fortfara.
Påståendet, att förslaget vore bygdt på alltför
lös grund, bemöttes med erinran, *att det hvilade
på den fastaste grund, som kunde finnas för en
samhällsbyggnad, nemligen medborgares aktning
och förtroende. Lika litet kunde, det sägas hopa
bränbara ämnen kring tronen, då dess ändarnål just
vore att undanskaffa dessa ämnen. Påståendet, att
bevillningen var en osäker grund för valrätt och
valbarhet, besvarades ined erinran . att nästan hela
kommu nål beskattningen vore byggd på bevillning,
hvadan ingen anledning funnes för antagandet, att
en nationalrepresentation, som dels utgick från
kommunalrepresentationen, dels var byggd på sarnma
grund som denna, skulle afskaffa bevillningen
o. s. v. Den vigtigaste anmärkningen mot det
hvilande förslaget, att genom detsammas antagande
en samhällsklass skulle erhålla alltför öfvervägande
inflytande vid riksdagarna, . blef dock obesvarad.
Resultatet af de långa öfverläggningarna blef, att
adeln den 7 December, ^ned 361 röster emot 294,
antog det hvilande förslaget, mot hvilket beslut
reservationer anmäldes af 186 ledamöter, och i en
bland dessa reservationer, som afgafs af..presidenten
grefve Carl Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
