Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1867-1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagarne 1867-1872.
97
lerade anmärkningar, utan endast ett i allmänna
ordalag framstäldt klander, utskottet ej fann kunna
blifva föremål för sin pröfning; men samme riksdagsman
hade tillika uttryckligen yrkat tillämpning dels af
106 och dels af 107 § regeringsformen i anledning af
trenne angifna regeringsåtgärder.
Konstitutions-utskottet godkände icke
dessa anmärkningar, och under granskningen af
statsrådsprotokollen fann utskottet ej heller i Öfrigt
skäl att mot någon statsrådets ledamot tillämpa 106
§ regeringsformen eller framställa anmärkning på
grund af stadgandet i 107 § samma grundlag, hvilket
utskottet hos riksdagen anmälde.
Konstitutionsutskottets memorial härom föranledde
ganska lifliga diskussioner i båda kamrarna.
Inom första kammaren öppnades diskussionen af
friherre Adam Christian Raab, som åter framhöll hvad
vid flera föregående tillfällen varit yrkadt, att
konstitutionsutskottets s. k. decharge-betänkande
borde framställa systemet i regerings-åtgärderna i
allmänhet och icke uteslutande sysselsätta sig med
särskilda regerings-åtgärder.
I samma riktning yttrade sig friherrarne
J. W. Sprengtporten, Jules von Schwerin och Carl
Adam Raab, hvaremot grefve L. af Ugglast prosten
L. Landgren och professorn H. L. Rydin ansågo
utskottet ega hvarken berömma eller klandra. Det finge
tala endast då det funnit någon statsrådets ledamot
icke hafva iakttagit rikets sannskyldiga nytta. Hr
C. F. Warn anmärkte ock, att decharge-betänkandet
ingalunda motsvarade svars-adressen i andra
länder. Der vore denna adress af högsta vigt, emedan
representationen ej egde något annat tillfälle att mot
regeringen uttala sitt förtroende eller sin misstro;
men hos oss behöfdes ej detta, ty representationen
egde så många tillfällen att uttala sina åsigter.
Grefve Carl Göran Mörner klandrade
konstitutionsutskottet att icke hafva i några
vigtigare frågor, som inom landet väckt en viss *
sensation, lemnat en utredning, som kunnat bidraga
att framkalla ökadt förtroende. Sådana frågor voro,
huruvida befordringsväsendet handhafts efter andra
grunder än skicklighet och förtjenst; huruvida
noggrann hushållning med statens medel iakttagits;
huruvida den svenska folket tillförsäkrade
sjelfbeskattningsrätt icke varit trädd för nära,
samt huruvida kommunernas beskattningsrätt hållits
i helgd.
Bankdirektören A. O. Wallenberg beklagade, att
regeringen icke tagit en ledande del i riksdagens
förhandlingar.
Riksarkivarien J. y. Nordström ansåg
tullbevillningsrättens grund-lagsenliga beskaffenhet
hafva blifvit förbisedd vid utfärdandet af den senaste
tulltaxan.
Dessa anmärkningar besvarades af statsrådet von
Ehrenheim, frih* Hugo Hamilton och professorn Rydin.
Hr Frans Schartau ansåg några förhållanden i
regeringens system förefinnas af den beskaffenhet, att
representationen icke borde försumma det tillfälle,
som erbjöd sig, att derom oförbehållsamt säga sina
Q. ff&tkstrent, Btr* nr Sv Uist. A7«
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
