Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1867-1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Carl XV.
tankar. Ett sådant förhållande vore, att, efter
all anledning, inom statsrådet utbildat sig den
praxis, att chefen för hvarje statsdepartement
tillerkännes ett slags sjelfrådighet, så att de
öfrige rådgifvarne åt honom öfverlemna afgörandet af
alla frågor, som tillhöra hans departement. Detta
vore icke konstitutionelt. Regeringen borde handla
kollektivt och borde akta sig för att låta någon
af sina medlemmar blifva sjelfrådig inom ett visst
fack. Det andra förhållandet vore det intrång,
som från regeringsmaktens sida blifvit gjordt å
representationens beskattningsrätt genom regeringens
förfarande i tullfrågor.
Sedan den långa öfverläggningen nu förklarats slutad,
lades utan omröstning konstitutions-utskottets
memorial till handlingarna.
Inom andra kammaren öppnades diskussionen af grefve
Arvid Posse, som ansåg sig hafva skäl framställa
anmärkning mot konstitutionsutskottet för det sätt,
hvarpå frågan om en af regeringen med Husqvarna
gevärsfaktori kontraherad gevärs-leverans blifvit
af utskottet handlagd. Leveransen afsåg nemligen
gevär af äldre modell, och flera utvägar hade funnits
att hafva kontraktet härom, t. ex. att bjuda skälig
ersättning i den mån leveransen modifierats, i stället
att åstadkomma större förlust genom erhållande af
odugliga gevär. Utskottets förklaring hade ej varit
tillfredsställande, och det hade bort lemna kamrarna
fullständigare och bättre upplysningar i denna sak än
som skett. Talaren fann för öfrigt denna fråga icke
vara af någon särdeles farlig beskaffenhet eller böra
föranleda anmärkning hvarken enligt 106 eller 107,
§§ regeringsformen mot en regering som egde landets
förtroende, och omständigheterna voro ej sådana,
att det vore tillbörligt taga fasta på en sak, som
vore en obetydlighet i jemförelse med de stora och
betydelsefulla ärenden, som af regeringen blifvit
vidgjorda och utförda.
Hr Jons Persson förnyade i skriftligt anförande
hvad han, i ett dylikt till* konstitutions-utskottet
afgifvet, klandrat hos regeringen - misshushållningen
med statens medel, befordrings-systemet,
bränvins-skatten, frihandeln, lyxen hos embetsmännen
o. s. v. -alltsammans i så skarpa ordalag, att hans
landsman, hr Medin, ansåg sig böra bedja kammarens
ledamöter icke fälla ett allt för omildt omdöme om
klandraren.
Hr, Nils Larsson j ledamot af konstitutionsutskottet,
upptog till besvarande hvad grefve Posse och hr
Jöns Persson anfört mot utskottet, samt erkände
utskottets oförmåga att begripa en stor del af den
senares klagomål.
Grefve JR. de la Gardie besvarade grefve Posses
anmärkning rörande gevärstillverkningen, och hr Ola
Jönsson, ledamot af konstitutionsutskottet, upptog
likaledes denna fråga till besvarande, samt omnämnde
ett par beford ringsmål, emot hvilka anmärkningar
kunnat göras, men yttrade, i anledning af Jöns
Perssons anmärkningar i allmänhet, att sanningen af
en stor tänkares yttrande, det svenska folket vore
»ett trögt folk, fullt af hetsigheter», ofta visat sig
deri, att efter hvarje förtjusningsperiod oppositionen
flammat upp med fördubblad häftighet, till obehag för
många och till nytta för ingen. Talaren vore ingen vän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
