Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagarne 1867-1872 - Carl XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8 Carl
XV.
statsmakternas samtycke. Första kammaren ogillade ock
stats-utskottets förslag och knappast någon röst höjde
sig inom denna kammare för den af utskottet antydda
åsigt; men af andra kammaren godkändes förslaget,
ined 100 röster mot 64, således med ungefär samma
majoritet, som anmärkningen i dechargebetänkandet
blifvit gillad, och man gjorde äfven ett försök
att bringa frågan till gemensam omröstning
af båda kamrarna; men härå vägrade talmannen
proposition, såsom stridande mot lydelsen af 65 §
riksdagsordningen, och kammaren lät, med 97 röster
mot 67, härvid bero.
Denna riksdag var den sista under Carl XV:s regering.
Vi hafva i det föregående hufvudsakligen anfört
de förhandlingar vid riksdagarna efter den
nya riksdagsordningens antagande, som angifvit
förhållandet mellan regeringen ock kamrarna. De
öfriga riksdagsförhandlingarna af allmännare intresse
skola vi anföra i öfversigten af förändringarna i
statsförfattningen, rättsväsendet, förvaltningen,
statshushållningen och försvarsverket under detta
tidskifte.
Talman i första kammaren var, under alla riksdagarne
1867- 1872, landshöfdingen i Nyköpings län, grefve
Gustaf Lagerbjelke, och i andra kammaren under samma
riksdagar biskopen i Carlstads stift, sedan 1870
erkebiskopen Anton Niklas Sundberg; vice talman
i första kammaren 1867 förra statsrådet, sedermera
justitierådet Ludvig Theodor Almqvist, 1868-1872 förra
statsrådet Olof Immannel Fåhrceus, vice talman i andra
kammaren 1867-1872 kaptenen Carl Axel Man-nerskantz.
Carl XV.
När riksdagen afslutades, kunde konungen för sjukdom
ej vara närvarande. Från början af året 1871 hade
hans helsa varit vacklande och blef sedermera aldrig
fullt återstäld. Hans gemåls död, den 30 Mars detta
år, gick honom djupt till sinnes och härigenom blef
hans helsa ytterligare försvagad. Under våren och
genom en badkur vid Särö blef den likväl småningom
förbättrad och, emot sina läkares föreställningar,
bevistade och ledde han de stora fältöfmngarna i
Skåne under hösten samma år. Derefter företog han
i November en resa till Norge, och under återresan
derifrån försämrades åter hans tillstånd. Han kunde
likväl sjelf öppna 1872 års riksdag och fortfor att
föra regeringen. Tidigt på våren utflyttade han till
Ulriksdal, hans älsk-lingsdrt, likasom Haga varit
Gustaf III:s, Rosersberg Carl XIILs, Rosendal Carl
Johans och Tullgarn Oscar I:s. Hans krafter tycktes
åter tilltaga, under inflytelse af landtluften och
sommaren, och på sina läkares tillstyrkan företog han
i Juli 1872 en resa till Aachen, der baden i början
tycktes bekomma honom väl; men derefter inträffade
en omkastning i sjukdomen, som ingaf allvarsamma
farhågor. Man rådde konungen att tillbringa vintern
i Italien, men han längtade tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
