Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vetenskaperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vetenskaperna.
217
universitet 1842; Christian Theodor Claesson, f. 1827,
docent i praktisk filosofi vid samma universitet
1857, d. 1859; Pontus Wikner, här ofvan omnämnd;
af L. H» Åberg, K. P. Arnoldson, Walter Jochiiick,
O. C. Syiwan, M. Wolff, Richard Kleen, Frans Alex. von
Scheele, m. fl.
Bland alla svenska författare af filosofiska
skrifter under detta tidskifte har dock Christofer
Jakob Boström gjort sig mest ryktbar. Han föddes
nyårsdagen 1797 i Piteå, der fadern var timmerman,
fick på en morbroders bekostnad genomgå skolan i
Piteå och gymnasium i Hernösand samt blef student i
Upsala 1815, der han ock, efter flera afbrott i sina
studier för att meddela undervisning åt andra, tog
den filosofiska graden 1824, blef student i praktisk
filosofi 1827, förordnades till arffurstarnes lärare
1833-1837, blef adjunkt i filosofi 1837 och förestod
professionen i praktisk filosofi från 1840, då denna
lärostols innehafvare Samuel Grubbe blef statsråd,
till 1842, då Boström nämndes till professor, hvilken
lärarebefattning han sedermera, oaktadt sin vacklande
helsa, nästan utan afbrott utöfvade ända till 1863,
då han begärde och erhöll afsked, samt afled 1866.
Hans lefnadshändelser förete sålunda ingenting
märkligt. Sjelf yttrade han ock om tänkares
biografier, att han ansåg »deras tankar, om de
verkligen haft sådana, vara det, som egentligen
utgör deras lefnad och det enda, som skäligen bör
efterlemnas åt efterverlden, i händelse ett sådant
efterlemnande är möjligt. I annat fall må hvad de
tänkt stanna inom kretsen af deras lärjungar och
genom dem göras fruktbärande, för framtiden». Någon
produktiv författare var också Boström icke, och de
skrifter, han sjelf utgaf, voro högst få samt af ringa
omfång: »Satser om lag och lagstiftning» 1845, ny
uppl. 1871, »Grundlinier till filosofiska statslärans
propädevtik», 1851, ny upplaga 1874, »Grundlinier
till filosofiska statsläran», 1859, 4:0 uppl. 1873,
»Grundlinier till filosofiska civilrätten» 1859, samt
»Anmärkningar till helvetesläran», 1864. De utgöra för
det mesta korta satser, med förklarande anmärkningar,
som »dock icke alltid tillräckligt förklara sjelfva
satserna, hvilka ofta nog olika uppfattades och
icke sällan missförsto-dos. I allmänhet saknar man i
Boströms utgifna skrifter den klarhet och utförlighet
i framställningen, den träffande lärorikhet i de
anförda exemplen; den Öfvertygelsens värma, som i
så hög grad röjde sig i lians föreläsningar. Den
fasta öfvertygelsen hos läraren meddelade sig ock
åt hans åhörare, och så uppstod en Boströmsk skola,
som ifrigt omfattade hans filosofiska system, det
första fullt inhemska vi haft, strängt idealistiskt
och rationelt, samt i sträng opposition mot det
närmast fore Boström rådande Hegelska systemet. Det
saknade emellertid icke vedersakare, och i synnerhet
framkallade hans statslära, hvari man tyckte sig finna
en till ytterlighet drifven konservatism, en högst
liflig polemik både i tidningarna och i särskilda
stridskrifter. Hos de liberale var ock Boström länge
illa anskrifven; men då han, mot slutet af sin lefnad,
utgaf sina »Anmärkningar till helvetesläran», hvilka
inom ett år utkommo i tre upplagor, blef han med ens
populär. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
