Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsmännen - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar IL
och motsatt sig allt ordnande af försvarsverket,
utom i samband med grundskatternas afskrifning, men
likväl tillhört de moderate inom partiet och visat
sig vara ingen vän af ytterligheter.
Återblick.
Vi hafva nu hunnit slutet af den tiderymd, dessa
Berättelser omfatta, och kunna här kasta en blick
tillbaka på vårt samhällsskicks utveckling under
denna långa tiderymd.
Vid kristendomens införande i Sverige, då vår
historia först börjar dagas ur sagans skymning,
finna vi landet deladt i en mängd smärre stater,
af hvilka hvar och en kallades och var ett »land»
för sig. Hvarje landskap hade sin egen lag, sin
särskilda förvaltning och beskattningsrätt, länge
äfven sin särskilde konung. Den förnämste bland dessa
var Upsala-konungen, som rådde för offren och templet
i Upsala, landets största och mest berömda helgedom,
och som ansågs tillhöra en ätt, härstammande från
gudarne. Han blef ock slutligen den erfde konungen
och utgjorde nära nog det enda band, som sammanhöll
folken i de särskilda landskapen. I hvart och ett
af dessa måste han ock infinna sig för att mottaga
dess invånares hyllning-, men genom densamma blef
han landskapens gemensamme konung, och på detta sätt
bildade de ett statsförbund. Sambandet dem emellan
var emellertid föga fast, synnerligast som folken i
de särskilda landskapen icke tillhörde samma stam,
utan bildade två hufvudgrupper, Svear och Götar.,
skilda genom de stora skogarne Kolmorden och Tiveden.
Likasom riket var ett förbund af stater eller
landskap, var hvarje landskap ett förbund af
smärre områden, kallade hundare i Svearnes land
och härad i Götarnes, hvilka hundare och härad
åter voro föreningar af rlera ätter, som slutit sig
tillsammans till gemensamt skydd. De maktegande inom
dessa samhällen voro de frie jordegarne, Odalbönderne,
som hade endast konungen öfver sig och ensamme voro i
full besittning af de politiska rättigheterna, medan
alla konungens män, alla landbor (arrendatorer)
och alla andra, som ej voro på en gång män för
sig och jordegare, voro mer eller mindre i saknad
af dessa rättigheter, samt de talrike trälarne,
så väl som de frigifne, icke egde någon rätt till
deltagande i landets eller de mindre samhällenas
angelägenheter. Man må således icke föreställa sig,
att under det dåvarande statsskicket jemlikheten
var större än den sedermera blifvit* tvärtom var
de politiskt berättigades antal i förhållande till
befolkningen i dess helhet då; långt mindre än nu.
De särskilda landskapens gemensamma öfverhufvud,
konungen, valdes i äldre tider endast af Uplands
invånare, Upsvearne, men sedermera dekogo äfven
ombud från de andra landskapen i valet, som i
de . allraflesta fall höll sig inom den gamla
konungaätten eller träffade någon, som åtminstone på
mödernet härstammade från denna. Konun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
