Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Eriks förmälning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besittning af tronen genom att derifrån undantränga sin
kusin Richard II, och hvars misstänksamhet var väckt
genom uppror, som hotade och sedermera utbröt. De
noggranna underrättelser, som infordrades, innan
han gaf sitt samtycke, äro sålunda lätt förklarliga,
i synnerhet som dunkla rykten hade hunnit Henriks
öron, att äfven hans föreslagne måg, konung Erik,
kommit till tronen, genom inkräktning. Med sin
första gemål, ett förnämt engelskt fruntimmer, hade
Henrik flera barn. Hans äldste son hette liksom
han sjelf Henrik. Dottern Filippa var den som var
föreslagen till konung Eriks gemål. Men på samma
gång pågingo också underhandlingar om den engelske
tronföljarens giftermål med konung Eriks syster
Katarina. Detta förslag förföll dock, man känner ej
af hvad anledning.
Det nämnda ombudet gjorde sig all möda att vinna
de äskade upplysningarna, men emedan endast muntliga
sådana kunde erhållas, voro de naturligtvis behäftade
med misstag. Margareta – skrifver han – var lagligen
berättigad till tronföljden i Norge och på visst
sätt äfven i Sverige, såsom närmaste arfvinge efter
sin son. Den fördrifne Albrekt var deremot en
inkräktare. Sverige och Danmark voro väl valriken,
men Eriks efterkommande hade dock bästa utsigten att
erhålla kronan i alla tre rikena och det af tvänne
skäl. Först och främst brukade man vanligen välja en
afliden konungs närmaste arfvinge, och för det andra
kunde denne såsom innehafvare af slotten utöfva ett
stort inflytande. – Det kan icke undgå att väcka ens
förundran, att detta ombud ej med ett ord omnämner
unionsakten, hvari dock arfsrätten till de tre rikena
uttryckligen tillerkännes konung Eriks äldste son. Men
denna tystnad om ett så vigtigt intyg för den sak,
han hade om händer, är det bästa beviset för, huru
litet bindande man ansåg unionsaktens innehåll vara.
Underhandlingarna fortgingo sedan under de följande
åren och i November 1402 inkom äfvenledes till
det hemliga rådet i England en berättelse från
en engelsk beskickning i Danmark, att man hört af
sannfärdiga och gudfruktiga personer, att Sverige och
Danmark icke voro arfriken, utan valriken. Först 1405
kom man emellertid till något afgörande; då synes
vigseln mellan den engelska prinsessan och konung
Erik egt rum genom ombud.
Drottning Margaretas underhandlare i England
var erkedjeknen i Roskild Petrus Lycke, och han
var äfven närvarande vid vigselakten. Ett rykte
gick, att konung Henrik bjudit Lycken en årlig
penningesumma, om den påbörjade saken bragtes till
ett önskligt slut, och konungen utfärdande sjelf den 8
December 1405 ett bref, hvari han föraktar att ingen
fläck af bestickning vidlåder mäster Petrus eller
hans ambassad. – Var ryktet sant, så bevisar det,
att konung Henrik till slut funnit de åbanebragta
giftermålet särdeles förmånligt, och det talar i sin
ordning för Margaretas anseende utom sina rikens
landamären.
År 1405 yar prinsessan Filippas afresa beslutad att
gå för sig. Hon skulle då i landstiga i Norge. I
Bergep väntade man också att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
