Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holsteinska kriget - Erkebiskopen Johannes Gerechini (Gerkesson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hann landstiga och invänta rytteriet, innan de på
ön hade den minsta aning derom. När de slutligen
märkte faran och ilade ned till färjstället, var
det för sent. En häftig och blodig strid uppstod
och många föllo å ömse sidor. Konungen skall
hafva förlorat 37 riddare och frälsemän, säger
Vadstenadagboken. Omsider segrade dock den kungliga
hären och öboarne spridde sig i vild flykt.
Med förfärlig grymhet skall nu konungen hafva farit
fram på Femern. Berättelserna kunna dock vara
öfverdrifna, ehuruväl grymhet mot slagna fiender,
hvilka dertill retat segraren till vrede, lika mycket
var ett utmärkande drag för tiden som för konung
Erik personligen. En mängd flyktingar skall Erik
hafva låtit släpa ut ur Borgs kyrka, slitit af dem
kläderna, genomstungit dem med spjut och kastat dem
öfver kyrkogårdsmuren.
För att mildra konungens vrede skulle några unga
flickor hafva dansat och sjungit för honom, men
konungen skall hafva låtit nedsticka dem allt som de
dansade förbi honom. Alla hus på ön skall han hafva
låtit nedbränna och till slut återstodo endast tre
menniskor. Konungen skall sjelf hafva erkänt, att
grymheter blifvit begångna, »men hellre ville han
hafva sett Femern alldeles ödelagdt», yttrade han
tre år derefter, »än lemnat öboarnes förbrytelse
ostraffad».
Erkebiskopen Johannes Gerechini (Gerkesson).
Samma år, som detta tilldrog sig på krigsskådeplatsen,
utfärdade påfven äfven ett förordnande om en rättegång
i Sverige, som intager ett allt för framstående rum
i tidens handlingar för att här förbigås.
Målet rörde dåvarande erkebiskopen i Upsala Johannes
Gerkesson eller Gerechini, af en dansk adelig ätt
med namnet Lodehatt.
Denne man hade erhållit erkebiskopsstolen endast
genom konung Eriks myndighet. Han var förut konungens
kansler och enligt några kanik i Vesterås. När gamle
erkebiskop Henrik dog 1408, sammanträdde kapitlet och
utsåg domprosten Andreas till hans efterträdare samt
utskickade en formlig skrifvelse härom till påfven
med begäran att han skulle stadfästa valet. Men valet
misshagade konungen, han ville hafva en man, som stod
honom närmare, på den svenska erkebiskopsstolen och
skickade liksom domkapitlet i Upsala bref och förord
för sin man till påfven. Påfven – det var Gregorius
XII – gaf sin stadfästelse åt konungens kandidat
och genom drottning Margaretas klokhet erbjöds
den samtidigt lediga biskopsstolen i Strengnäs åt
domprosten Andreas, hvilken äfven förmåddes antaga
den. Härigenom väcktes oro inom båda stiften – båda
domkapitlens rätt var utan gensägelse förnärmad –
men i Upsala blef dock den nye erkebiskopen mottagen.
Erkebiskop Johannes var en man med stora gåfvor,
men af ett stolt och hersklystet lynne och dertill
mycket fåfäng. Han sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
