Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erkebiskopen Johannes Gerechini (Gerkesson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans bröst, han vräktes åt sidan och våldsverkarne
skyndade fram till bordet, der herr Johan – det var
domherrens namn – satt. Våldsamt ryckte de honom upp
från bordet, och då han sökte värja sig, erhöll han
fem sår i hufvud och ansigte, hvarpå han släpades
och knuffades af jernklädda händer ut ur klostret.
Derutanför befann sig erkebiskopen, och vid bullret
och skriket samlade sig en stor menniskomassa. Herr
Johan släpades gatan framåt och erkebiskopen följde
efter, ständigt uppmuntrande våldsverkarne. Så kom
man till »korntorget». Men här rusade en man fram
– »en mållös tiggare», heter det i Stockholmska
magistratens berättelse om förloppet<foottnote>
Denna berättelse finnes ännu i Riksarkivet.</footnote> –
och denne
lyckades befria herr Johan från hans bödlar, hvarpå
han återfördes till klostret.
Följderna af denna våldsbragd vågade ej erkebiskopen
afbida i sitt stift. Han begaf sig till konungen,
men blef af honom satt i fängelse. Härifrån lyckades
han väl undkomma, men påfven anbefalte laglig
ransakning. Det var år 1420.
På yttersta udden mot sydost af Vikbolandet synes
ännu i dag ruinerna af en gammal byggnad. Det är
sista återstoden af det präktiga slott, som Johan
III här lät uppföra. Men före hans tid låg här det
befästade Rönö slott, ett gammalt folkungagods som af
hertig Bengt, Magnus Ladulås’ broder, skänktes till
Linköpings biskopssäte. Här samlades 1421 de herrar,
hvilka skulle döma öfver erkebiskop Johannes. Bland
dem var erkebiskopen i Riga, som var af påfven utsedd
att ransaka i målet.
Undersökningen leddes med noggrannhet, och
erkebiskopens brottslighet blef fullkomligt
ådagalagd. Någon egentlig dom föll dock ej, utan
erkebiskop Johannes gick in på att lemna stiftet
mot det han för år 1421 erhöll 300 nobler och
sedan årligen 300 dukater, »troligen» – tillägges,
antecknaren i Vadstena-klostret – »emedan detta
vilkor ej förband till något». Emellertid skildes
Johannes Gerkesson från Upsala erkebiskopsstol och
hans afsättning bekräftades af påfven.
Derefter förflyttades Johannes till Island, der han
blef biskop i Skalholt. Här uppförde han sig på samma
högdragna och stötande sätt som förut i Upsala och
drog omkring med ett följe af 30 män.
Om Johan Gerkessons slut berätta Isländarne
följande. Biskopens broder blef kär i en förnäm
jungfru, som bodde på Kyrkebol, och friade till henne,
men fick korgen. Detta var en skymf, som kräfde hämd,
och först blef möns broder ihjälslagen. Derefter
antändes en natt Kyrkebol, som lades i aska. Allt
folket i gården innebrändes, endast flickan lyckades
rädda sig genom en öppning på taket. Då gjorde
hon det löfte, »att hon ville taga den till man,
det måtte vara hvem som helst, rik eller fattig, som
ville kräfva hämd af biskop Johannes, den sanskyldige
anstiftaren till dessa gräsligheter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
