Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsåren 1421-1429 - Drottning Filippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmanade sina landsmän att i hast beväpna dessa skepp
och med dem afbida danska flottans återkomst, när den
skulle segla hem. Det skedde som borgmästaren ville
och han lät äfven upptaga och iståndsätta de skepp,
som voro borrade i sank, så att han snart hade
en liten flotta i ordning. Det var masttopparna
af denna flotta, som plötsligt visade sig för
danskarne. Stralsundarnes skepp hade äfven intagit
en så fördelaktig ställning vid en liten å i smalaste
delen af sundet, att danskarne icke kunde med fördel
använda sina skepp.
I den första förvirringen, som häröfver uppstod på
danska flottan, äntrade Stralsundarne och togo några
af de danska skeppen, hvarpå de med dem omkullseglade
några af de mindre. Detta, jemte omöjligheten att
kunna strida i det trånga farvattnet, inverkade så på
danskarne, att de togo till flykten. Stralsundarne
togo 300 till fånga jemte flera skepp, bland hvilka
höfdingsskeppet, der Claus v. d. Hagen befann sig.
Till minne af denna seger kallades den lilla ön
Dänholm och kallas så ännu i dag[1].
Men v. d. Hagen undkom dock med sitt skepp till
Köpenhamn. Fienden hade satt 7 man ombord till
bevakning, men v. d. Hagen begagnade sig af en
gynsam tillfällighet, afväpnade bevakningen och
seglade bort. Han blef visserligen tadlad härför
och till och med återfordrad, men han förklarade,
att han icke lofvat fienden att vara hans fånge
och att låta bevaka sig af borgare; ingen riddare
vore under sådana förhållanden förpligtad att lofva
och hålla någon krigsfångenskap.
Efter detta företag mot Stralsund föreföllo icke
vidare några märkvärdiga händelser under detta
krig. Men det hade varit tillräckligt långvarigt och
förödande, och hvad som nu bidrog att göra konung
Erik mera böjd för att låta tala vid sig var de
underrättelser, som kommo till honom från Sverige.
Stralsund och Rostock slöto redan följande året
(1430) enskild fred med konung Erik. Med Holstein
deremot, hvars talan nu fördes af grefve Adolf, samt
med Lybeck, Hamburg och Wismar ingicks ej freden
förr än 1435, det var i Juli månad, på Vordingborgs
slott. Grefve Adolf skulle få besitta Sleswig som
län af danska kronan, så länge han lefde, och hans
arfvingar 8 år efter hans död. Grefve Adolf skulle
som hertig öfver Sleswig göra konung Erik tjenst,
och konung Erik lofvade »sin käre frände» vänskap
och skydd. Städerna fingo sina gamla privilegier
bekräftade.
Drottning Filippa.
Det gick ondt tal om konung Erik bland folket och
det tilltog på samma gång som krigets olyckor blefvo
större och dess bördor tyngre. Men i desto större
ljus stod drottning Filippa vid konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
