Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Erik kommer till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för så vidt som icke utrustningen mot Engelbrekt
i Skåne var hans verk. Det är möjligt, att
konungen hoppades och trodde på någon kraftåtgärd
från de svenske herrarnes sida. Ty att en tysk
medeltidskonung kunde tänka sig en så mäktig
handling af folkviljan, som Engelbrekts befrielsekrig,
det var en omöjlighet. Men herrarne, som stodo saken
närmare, sågo klarare än konungen, äfven om mången
bland dem till en början skulle hafva varit af den
tanken, att allt snart skulle hafva en öfvergång.
Tre veckor efter mötet i Vadstena samlades rikets råd
och män i Stockholm, det var vid medlet af September
månad, och här uppsattes bref om orsakerna, som
förmått dem att uppsäga konung Erik tro och lydnad. En
mängd klagomål uppräknas.
»Konungen hade förgripit sig emot kristendomen, i
det han tillsatt ovärdiga och olärda drafvelsmän
till biskopar, intet aktat hvarken Gud, kyrkans
bann, påfve eller koncilium. – Han hade vidare
framdragit och upphöjt dem, som kunnat göra mest
ondt, aldrig straffat sina fogdar och embetsmän,
ehuru de bränt, dräpit, upphängt i rök och röfvat
oskyldigt folk. – Han hade velat betaga riket sitt
fria konungaval och genom bref lofvat det åt hertig
Bogislaw eller någon annan med den pomerska gripen i
vapnet, utarmat riket, att de skulle förblifva till
evinnerlig träldom, utblottat adeln med onyttigt krig
och underlåtit att utlösa dem, som derunder råkat
i fångenskap, samt låtit dem skinnas och plundras,
när de begärt ersättning. – Städerna och allmogen
hade han handterat som köpta trälar med odrägliga
och ovanliga skatter samt bortfört rikets inkomster,
privilegier och skrifter. – Tvärt emot sin ed hade
han bortförlänat de flesta och bästa slotten till
utländingar, ehusu han icke kunde med skäl klaga på
svenskarne, att de varit honom olydige. Med anledning
af allt detta uppsade nu riket konungen sin tro och
afsade sig allt krig med hans fiender, hvilka det
tvärt om tillbjöd handel och vänskap, utbedjande sig
deras hjelp att beskärma riket och dess rättigheter».
De närvarande riksens råd satte sina namn och sigill
under brefven, och dessa afsändes till Norge, till
hansestäderna, till svärdsriddarne i Lifland, till
tyska orden i Preussen. Engelbrekt var ej närvarande,
när brefven uppsattes; han kom först senare uppåt
landet. Men han jemte Erik Puke, biskop Sigge i Skara,
Broder Svensson och en mängd andra herrar, hvilka alla
kalla sig riksens råd, underskrefvo sedermera sina
namn och förklarade sig till alla delar instämma med
hvad som af de öfriga rådsherrarne blifvit uppsatt.
Nu var det ej mera en rasande bondhop, hvars
otyglade framfart man kunde hoppas snart skulle
upphöra af sig sjelft; nu var det ej heller några
rådsherrar, som med svärdet för strupen tvingades att
uppsäga sin herre tro och lydnad, det var en i lugn
öfverläggande församling af rikets förnämsta män,
som ansåg sig böra för all verlden bekantgöra sin i
konungs lagöfverträdelser och sålunda visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
